Nu under den senaste tiden har de olika kraftdjuren kommit till mig i olika situationer. Mestadels så har de kommit till mig genom mina meditationer. Mina två huvudkraftdjur är hästen och björnen, eftersom de har hängt med mig genom hela mitt liv. Har alltid tyckt om både hästar (älskade att rita hästar när jag var liten, så om det inte är tecken så vet jag inte vad som är det) och björnar. Så det förvånar mig inte alls.

Här kommer en förklaring på de olika djuren, förklaringen är tagen ifrån cassandra easons stora bok om kraftdjur:

Varg:

Styrka: hängivenhet för familjen och arbetet, högt utvecklade instinkter, beskyddande för unga o sårbara, uthållighet

Utmaningar: Bry sig inte om dem utanför blodsbanden eller adopterade, rastlöshet, upptagen av behovet av eget revir

vildsvin;

styrka: mod, målmedvetenhet, uthållig oavsett motståndet

Utmaningar: överkänslig för potentiella angrepp, överreaktioner, obetänksamhet med känslor

Björn:

styrka: starkt beskydd, kraftfull i strid, klok moder o koppling till de visa förfäderna

Utmaningar: Att hålla sig för sig själv, dåligt humör o man bli störd, dominera familjen

Helande: självhealing, vis med örter, motståndskraft mot gifter och föroreningar

Får:

styrka: passar upp andra, altruism, ger frikostigt

utmaningar: onödiga självuppoffringar som inte uppskattas, litar på andras åsikter, medioker

Helande: Bröst, reproduktionsorgan, hår, matsmältning

Häst

Styrka: Harmoni med andra och sig själv, kärlek till resor, fruktbarhet, samarbete

Utmaningar: rastlöshet, överbelastad av krav från andra, överdriver tävlingsinstinkt

Helande: Rygg, benern & vristerna, öron energi och balans

Örnen:

Styrka: Ledarskap, visioner, ädelhet, visdom, kontakt med gudomligheten

Utmaningar: Arrogans, dominans, brist på kontakt med jorden

Helande: Hela kroppen, anden o sinnet, ögon, öron, tryck någonstans i kroppen, andningssvårigheter, fobier och rädslor

Ormen:

styrka: kontakt med uråldrig kunskap, göra sig av med det som inte längre behövs eller man inte vill ha, nystart, kvinnlig andlig kraft, födelse av ett nytt jag, orakelkraft

Utmaningar: Illvilja, hämdlystnad, oärlighet, leder andra vilse eller är oförutsägbar

Helande: Allergier, bett o stick av alla typer, hudproblem, återväxt av alla celler, ben o vävnader,  benmärg

Salamander:

Styrka: Kreativitet, viljekraft och bestämdhet, osårbarhet för påhopp och kritik, entusiasm, alla typer av passioner, transformation och önskad förändring

utmaningar: Destruktivitet, brist på inre reglering och kontroll, känslomässig och fysisk utbrändhet på grund av oförmåga att slappna av eller dra sig tillbaka, höga stressnivåer

Genom att lära känna sina kraftdjur så lär man sig en hel del om sig själv och hur man fungera. Så jag rekommendera verkligen att ni lyssnar på era drömmar, era meditationer och visioner och på så sätt försöker ta reda på vilka kraftdjur som är era. Kraftdjuren kan hjälpa er, tro mig. Ni kanske inte ser dem men dem finns där och stöta dig och ger dig en knuff när ni verkligen behöver det.

Efter att ha läst Lilithas kommentar så fick jag idén om att jag faktiskt ska göra en fortsättning på det inlägget där jag skriver om de andliga guiderna, men denna gången ska jag skriva om hur de kommunicera (för det gjorde jag inte så mycket i det förra inlägget).

Först och främst vill jag påpeka en sak, hur de kommunicera med dig är beroende på hur du är som person och hur de känner att du är redo för det dem har att säga. För en del personer så kan guiderna deras visa sig rent fysiskt medan för andra kanske de inte visa sig alls utan mer som en känsla eller en tanke eller kanske en bild. Det kan vara för att du helt enkelt inte är redo för att ta emot så fullt ut som du kanske skulle vilja.

Andarna kommunicera på det sätt som de känner är lättast för oss att förstå, men oftast brukar det vara genom symboler, drömmar, meditationer, tankar och bildmönster. De kan också kommunicera på flera olika sätt samtidigt men också genom bara ett.  Så var uppmärksam på miljön runt omkring dig, dina tankar eller vad för symboler som dyker upp när du meditera. Det är ett sätt för andarna att skicka viktiga medelanden till just dig.

För att ta mig själv som exempel, min guide kommunicera med mig genom tankar, ibland bilder, regelrätta meningar och genom meditationer. Hon och jag bruka också ha givande konversationer väldigt ofta eftersom jag ser henne som en vän och en släkting. Det händer ibland till och med att vi bli sura på varandra men då ska an inte vara rädd för de lämnar än aldrig  utan grälet är mer som ett syskongräl där man sedan bli sams väldigt fort.

Jag skulle vilja ta ett ganska så klart exempel på kommunikation mellan andevärlden och mig. Idag så satte jag mig ner under eken strax utanför min lägenhet, tände en rökelse, ägnade den åt moder jord och tackade för det jag har fått under den gångna tiden. Det dröjde inte länge förens jag såg en leende grön man komma seglande över himlen och när jag väl blundade fick jag en gåva i form av en gyllene röd gerbera, vilket enligt en sida på nätet skulle betyda ren o skär glädje. För mig så betydde det alltså att gudarna vatt glada för den tacksamhet och den rökelse som de fick. Detta i sin tur glädjer mig väldigt mycket eftersom det betyder att de tog emot den lilla gåva jag kunde ge dem.

Till sist vill min guide ger er ett råd:

Lyssna till er själva, guiderna era är en del av er och ni är en del av dem. Glöm aldrig det!

Nu måste jag skriva av mig lite. Har inte skrivt ett par dagar och det är någonting som jag verkligen ångrar, så förlåt mig. Lova att jag ska bli bättre på att uppdatera här.

Under den senaste tiden så har jag utvecklats en hel del, jag känner det själv. Jag drömmer mycket mer, ser på världen på ett annat sätt än innan och mycket av de som jag har gått och funderat på innan har visat sig stämma. En sak som jag tyckte var särskilt intressant är en sak som jag ska försöka förklara lite grundligare i inlägget efter detta. Vad det handlar om? ja det får ni se då :P 

Den senaste tiden så har jag haft mycket kontakt med min guide, men inte bara med henne utan också en del av hennes medarbetare. Vet inte vilka dem är, bara att dem har valt att visa sig. Under mina meditationer så healer de mig och jag kan höra hur de sjunger och rör sig runt omkring mig. Igår såg jag till och med skuggorna av dem röra sig runt omkring mig. Känns som om de försöker att heala min aura. För några dagar sen så lyfte de också bort en del av de taggar som jag har haft riktade utåt och vilken befrielse det var. Känns som om jag delvis är en helt ny och lugnare människa på grund av det. 

Har också börjat arbeta mer på min vandringsstav som i slutänden ska bli min ritualstav.  Den är inte färdig än men den är på god väg. Ska bara fila till toppen lite och sätta dit en liten kristall, sätta dit en medicinpåse och sätta dit ett band så att jag kan ha den på ryggen när jag inte använder den. Träet vet jag inte riktigt vad det är men jag fick den av Mattias under pilgrimsvandringen (men jag ser den som en gåva från moder jord) och den hängde med där hela tiden, vilket gör att jag laddade den redan då. Minns att jag laddade den på kvällen och dagen efter. Vet så väl att folk undrade vad jag skulle ha den till men jag behöll den. Pappa undrade vad det var och i fall vi inte skulle slänga den när jag kom hem, men jag sa bestämt nej och sa att jag skulle använda den som vandrings stav. Fjädrarna är ifrån kanadagäss. Lugn jag plockade dem på gräsmattan i somras när fåglarna inte långt härifrån hade ruggat. Pärlan och lädret köpte jag hos en hobby affär här i stan. Det som man se mellan fjädrarna är murgröna so har hängt där sedan vandringen.

Vill börja med o skriva att allting som händer i detta inlägget hände i min meditation och är därmed förmodligen symboliskt. Kommer att skriva i jag format eftersom det är utifrån mig allting händer.

Jag befinner mig på en kyrkogård. Vet mycket väl vilken kyrkogård det är, det är dörby kyrkas kyrkogård, där jag döptes en dag för många många år sedan. Försiktigt tar jag mig fram längs den grusväg som finns där medan jag betrakta allting runt omkring mig. Det är så lugnt. Det enda som hörs är vinden som susar i träden. Solen skiner och himlen är alldeles klarblå med några få molntussar flygande över himlavalvet. Inte en människa i närheten. Lugnet infinner sig och bestämmer sig för att stanna. Sakta och med ett leende på läpparna går jag fram och sätter mig på stenmuren precis bredvid kyrkan. Där sitter jag en stund, njuter av solen emot min kind och utsikten. Plötsligt så inser jag att jag inte är ensam. Någon står precis bakom mig. Jag vänder mig om och ser till min förvåning hur en man, i min ålder, går emot mig. Hans ruffsiga rödbruna/jordbruna hår blåser i brisen medan hans mörkbruna ögon möter mina. I dem kan jag inte se mer än en oändlig kunskap, mord och rättvisa. Försöker att läsa av honom men han bara ler åt mig, så inbjudande men också så avvisande. Han sätter sig ner bredvid mig. Jag kan riktigt känna hur värmen riktigt strålar utifrån hans vältränade och gyllenbruna kropp. Då inser jag att det är ingen mindre än min gud, shamash, som har bestämt sig för att visa sig för mig. Han nickar som ett tecken på att jag har rätt. Mina läppar kändes torra och oformliga men trots det så kunde jag fråga honom vart Aya var.

- Oroa dig inte. Hon är med dig. Men jag ville bara visa mig och hälsa... sa han med en röst som inte var av denna jord. Jag har aldrig hört en sådan djup men ändå behaglig röst innan.

Plötsligt så för han handen utöver åkrarna bakom kyrkan och miljön ändras drastiskt. Plötsligt så befinner jag mig i ett dammigt ökenlandskap. Vinden viner runt mina öron och jag får för en sekund hålla för händerna för att inte få ont i öronen. Det är väldigt varmt och svettdroppar börjar formas på min panna. Plötsligt så känner jag doften av myrten och frankinsense. Jag bestämmer mig för att följa den och ankommer till någonting som ser ut som ett stort tempel En massa barn springer och stojar framför portarna. Sakta går jag emot de enorma dörrarna, njuter av doften för en sekund och gläntar sen på dörren. Innanför står några människor. De sjunger och dansar och de ser ut som om de befinner sig i trans. Röken från rökelsen är riktigt tjock jag har lite svårt att se. Shamash dyker upp bredvid mig. Hans  cape nuddar min arm och det slår mig hur mjuk den är.. Men lika snabbt som vi var där så var vi tillbaka på kyrkogården. Jag betraktade honom för en stund. Hade så många frågor som rumlade runt i mitt huvud men lyckades inte få fram någonting. han betraktade mig från sidan och log.

- I sinom tid. Nu har du annat o tänka på. Dags att återgå till din tid och värld. Men kom ihåg en sak, vi är alltid med dig!