Användning förr och nu: Eftersom askens trä är starkt och segt så ska det enligt Tillhagen har passat bra i forna tiders höggafflar, grepar, räfsor och yxor. Det ansågs också, genom hela norden, vara ett mycket gott kreaturs foder.

Medicinsk användning: Asken ansågs vara ett bra botemedel emot ormbett. antingen kunde man göra ett avkok på dess bark men också binda asklöv runt såret. I tyska Preussen använde man också askens saft och gav till den som hade haft oturen att bli biten av en orm. Om man mosar barken och den mossa som växer på den så ska det stilla blodflöde, dvs om man gräver ner mossbiten och mossan efter att man har använt den så att inte solen lyser på den. Asken ska också vara bra emot svindel och för att den ska hjälpa mot denna åkomma så kan man lägga ett litet asksågspån i en sup och dricka.

"I England och Frankrike botar man feber ch tandvärk genom att klippa naglarna på fingrar och tår ooch gräva ner avklippet under ett askträd. Man trodde nämligen att under askar brukade häxorna ha sina sammankomster, och en gammal myt påstår ju, att häxorna måste bära alla nagelbitar , som inte är skurna i tre delar , till djävulen, sin herre och mästare. Naglarna skulle han ha för att laga sina skor med, men det sägs, at när fan var på gott humör, kunde han slänga en näve nagelklipp till sina häxor. Även de behövde ju laga sina skor, så som de flängde och for för att ställa till allsköns elände för människorna" (C. Tillhagen skogarna och träden)  

Myter: I den nordiska mytologin talar man om att människorna skapades ur två askar, ask och embla. Man talar också om att den ack så kända yggdrasil ska ha varit av arten ask. Detta gjorde att människorna hade en stor vördnad för det träd som bar (jag skulle personligen säga bära eftersom jag anser att yggdrasil finns som metafor men eftersom jag vill vara så obejktiv som möjligt så väljer jag att skriva bar) upp deras värld.  

Nu fortsätter jag äntligen serien om de 9 heliga träden som jag började på för ett par månader sen, nu är det alens tur att få stå i rampljuset.

Användning förr och nu: Klibbalens blad använde man förr för att fånga loppor under lopprika år. Eftersom trädets ved är ganska så mjukt så användes det inte så ofta till möbelsnickeri men däremot så passade det bra till packlådor, leksaker och till trä i blyertspennor. Man använde också alen till underjordiska rännor, vattenbrunnar, pumpstockar mfl. Om man ville ha lätta och sköna tofflor och gå i så skulle man använda al till toffelbotten i stället för den tyngre boken och den strävare björken.

Man sa att om man stoppade en alpinne i drickan så skulle den inte bli dålig och i smör så skulle det inte härskna.

Medicinsk användning: alllövsavkok användes emot trötta fötter (ska nog testa det tro jag och se hur det är, återkommer med resultat). Det ska också fungera bra emot inflammerade svullnader och bölder. För att bli av med kluvna hårtoppar så skulle man tvätta håret med avkok baserat på albark. Detsamma gällde om man råkade ha oturen att ha skabb.

Historia: Alen kom ungefär samtidigt som granen från nordost.

Myter: "Alerötter som solen skinet på är det farligaste i hela världen" Listerhärad Blekinge

I Glimåkra menar man att älvorna bor under alens rötter. När solen går ner träder de fram och dansar. Tidigare så hade man inte samma syn på älvorna som man har idag. Då menade man att dem var fallna änglar som hade onda avsikter och därför så skulle man passa sig för dem.

Källa:

Träden och människan, Allan Gunnarsson

Se, nu står du där i din gamla beckiga skrud!

Med här står jag likt en silverprydd brud! (säger björken till granen om våren).

Användning förr och nu: kreatursfoder, saven kan man dricka av, snickeriarbete, möbler, arbetsredskap, bränsle, kvastar, vidjor, rep, uppfostringsmedel, näverskor, garvning,

Medicinsk användning: Om man under skogghuggning råkade hugga sig i benet så kunde man ta den innersta hinnan på nävern, lägga det på såret och sen täcka det med kåda. Om sår vattnade, så kunde man strö pulveriserad björkaska på. I Tyskland så menar man att man borde, mot yttre skador, tappa en björk på sav, dricka den och sen täppa igen hållet illa kvickt. i takt med att hålet växte igen så läkte skadan. Att sova på björklöv skulle också vara bra eftersom det ansågs bota TBC.

 Den medicinska användningen av björk är så stor så ja kan inte få med allt här utan jag valde dem som jag t yckte var roligast.

Magisk användning:

• ett bra skydd emot onda makter
• insektsmedel, all ohyra skulle visst sky björken
• Kärleksmedel

Rönn:

Användning förr och nu: I Estland så la man ett kors av rönn på den dödes bröst för att han inte skulle gå igen. Rent praktiskt sett så har man idag inte använt rönnen till speciellt mycket eftersom den anses vara ett skräpträd som det inte går att göra någonting av. Dock så använder man bären till rönnbärs gelé till viltstek. Trots att rönnen kanske inte är så vanlig idag så tros den ha varit mycket vanligare förr i tiden, eftersom den ansågs vara ett starkt skydd emot onda andar, väsen och annat oknytt. Personligen så tro jag att detta är den undermedvetna anledningen till att man väljer att plantera rönn (eller hybrider av denna) så pass nära hus och lägenheter idag. Man planterade också rönnkvistar runt omkring det som man ville skydda. Tillsammans med seden att placera in rönn i plogen och ådret så var denna seden väldigt spridd.

Medicinsk användning: bären är c-vitamin rika och har använts emot bristsjukdomar inom folkmedicinen. De är inte bara c-vitaminrika utan också starkt urindrivande vilket var till stor hjälp för att mildra effekterna av gikt. Den viktigaste funktionen hade dock de så kallade flygrönnarna, telningar som, med hjälp av fåglarna, har satt sig på nåt ovanligt ställe. De ansågs besitta ett väldigt starkt skydd och användes också för att tillverka y-formade slagsrutor. Detta för att man skulle kunna finna grundvattnet.

Myter: I vårt grannland Finland, så gifte sig Tors motsvarighet, Turisas, med Rauni som är det finska ordet för rönn. Detta giftemål anses som mycket intressant eftersom det speglar vilken betydelse rönnen verkligen hade.

Källor:

bilden är tagen ifrån www.myra.nu

Österman, Per, Svenska Jätteträd och deras mytologiska historia, sid 86

Eken:

Användning förr och nu: båttillverkning, möbel- och golvtillverkning, vintunnor

Medicinsk användning: sammandragande för huden, medel mot impotens, hårfärg

Myter: symbol för styrka och behärskad av starka gudar. I antika Grekland var ekarna levande och ekskogarna bebodda av skogsgudinnor. Bladen sade ha sådan kraft att man kunde ställa lejon med dem. Träden hörde till Artemis från Grekland och Kybele från Turkiet. Men mest av allt så tillhörde den Zeus, den grekiska åskguden. För kelterna var eken helgad åt guden Dagda och främst bland de heliga träden: ek, björk, hassel, rönn, al, alm, ask, pil och idegran. Här i norden var eken åskguden Tors träd och han var den enda som fick fälla dessa träd med hjälp av hans blixtar. Man höll offerfester för honom i eklundar där det var dödsstraff för de oinvigda att träda in.

Historia: Tillhörde under ett antal år kronan eftersom dess hårdhet var användbar vid båttillverkning. Man har räknat ut att det behövdes ca 2000 ekar till ett enda stort fartyg.. Det var stränga straff på olovlig avhuggning av ek.

Jag vet att det kanske ser lite lite ut men jag kommer att komplettera under morgondagen :)