http://www.dreadcentral.com/news/36118/anthony-hopkins-has-the-rite-exorcise-demons <--- kolla länken. Jag ser verkkligen fram emot den filmen :)

Under morgonen så fick jag ett glädjande bud, Jag ska ha två föreläsningar om aspergers under hösten. Det var min gamla handledare och vän som kontaktade mmig och frågade om jag hade tid och ville. Jag blev jätte glad och sa så klart Ja eftersom jag ser det som mitt kall att hålla föreläsningar om mitt eget handikapp och hur det fungera. Så nu är det lite planering som gäller eftersom den första föreläsningen är på fredag den 8 oktober, vilket är nästa vecka.

En mindre rolig grej är att när jag vaknade i morse så hade jag förlorat rösten, vilket inte alls va särskilt roligt. Nu är det bättre men fortfarande inte helt bra, så jag ska sätta i mig lite kaffe och te under dagen tro jag. Hoppas verkligen att det bli bättre.

Genomförde en lätt ritual igår, där jag åkallade guden och gudinnan, de olika elementen och bad om deras hjälp att bli av med förkylningen. Sen så gjorde jag en brew av citronskal, ingefära, lite salt, kanel och vatten. Var dock försiktig med att koka citronen i en järngryta eftersom citronen fäller ut järn. Tänkte inte på det så min brew vatt lite svart men den går fortfarande att dricka, om man inte dricker så mycket. Så jag gjorde en flaska som jag ska tömma inom en vecka. Jag är super säker på att det kommer att fungera perfekt.

Har ganska så länge funderat på vem det är som är min skyddsgud. Först trodde jag att det skulle kunna vara Pan men nu så är jag inte riktigt säker längre. Under pilgrimsvandringen så kändes det inte så, då hade jag mer kontakt med fader sol vilket fick mig att inse att det faktiskt kan vara så att det är Shamash som är min skyddsgud.

Shamash:

Shamash är min skyddsgudinna Ayas gemål. Han är den babyloniska / sumeriska / mesopotamska solguden och har därmed den viktigaste platsen i deras mytologi. Han ses också som rättvisans och spådomens gud och har därmed förmågan att se in i framtiden. Enligt mytologin så sågs han också som den allvetande domaren.  Enligt myten så är han fader till Kittu (rättvisan) och Misharu (lag) och när han fädas över himlen så dras han av fyra hästar i sin vagn. .

Jag tror stenhårt att det är han som är min skyddsgud dels för att han kontaktade mig under pilgrimsvandringen och dels för att jag ett flertal gånger har sett ett antal hästar fara över himlen på kvällarna (i form av moln). Vad tro ni?

Idag känner ja mig som en mosad potatis eller någonting i den stilen.. näsan rinner, öronen gör ont och huvudet känns tungt som bara den.. varför i hela fridens namn skulle gudarna uppfinna förkylningen för?

Jag tro jag ska göra en ritual för att hjälpa till och bli av med förkylningen. Vet bara inte hur jag ska göra den.. någon som har ett förslag?

If you read this and want it in english you can find a translation app from google on the right corner. There may be words that will not be translated but if you want to know what they mean you can ask me and I will try to find a word for them.

Kvällen innan:

Vi åkte redan kvällen innan den första dags ertappen. Allt för att vi skulle kunna starta så tidigt som möjligt på fredag morgonen.  Så i bilen så satt jag mest o försökte att lära känna de andra lite bättre. Vi var 7 stycken som åkte med detta året. Alla var de mycket lätta att prata med och lära känna. Det är otroligt hur mycket man lär känna varandra när man vandra tillsammans och inte nog med det, man bygger också upp ett band som ingen annan kan ta del av. Så under  nästa år så ska jag och sambon ge oss ut på en runda själva och vandra. Då blir det förmodligen lite längre än vad vi vandrade den här gången. Men det får vi se.

Dag 1:

Vi gick upp tidigt. Eller tidigt o tidigt. Det var tidigt för mig eftersom jag inte är van vid att kliva upp vid klockan 06.50 och käka frukost vid klockan 07.30 Jag är inte ens van vid att äta frukost men eftersom jag visste att det skulle bli en lång dags vandringen och ta en stund innan vi skulle fika så åt jag den frukost jag kunde få ner innan jag mådde illa. Konstigt nog s klara jag inte att äta för tidigt på morgonen. Sen efter frukosten så var det dags att packa ner sina saker och ge sig i väg. När vi startade så var mina förhoppningar stora men trots det så undrade jag om jag skulle ta mig i mål eller inte eftersom jag redan då kände av min hälsporre. Men som ni förmodligen ser så gick det mycket bättre än vad jag väntade mig.

Jag skulle gärna berätta allting men det skulle ta enorm plats och jag skulle lätt kunna skriva en bok om pilgrimsvandring men jag få försöka sammanfatta lite vad som händer under första dagen och vad för tankar jag hade eftersom jag vet att många av mina medvandrare och läsare kommer att läsa detta.

Vi hade tur med vädret denna dagen. Det var varmt, härligt och blåste sådär lagom medan man vandrade. Under tiden vi vandrade så insåg jag hur liten människan verkligen är och hur vacker moder natur är även nu under hösten. Under dagen så började jag att prata mer och mer med två stycken från Ukraina, Roman och Margaryta. Vi hade mycket roligt tillsammans och skämtade och skrattade. Jag kunde verkligen inte låta bli och imponeras för att trots att vi kom från olika delar av världen och ingen av oss har engelska som modersmål så kunde vi ändå bli så pass goda vänner och lära oss saker om oss själva men också om varandra. Vet inte om de känner likadant men jag kände att jag fick väldigt mycket i utbyte genom att kommunicera med dem. De lärde mig mycket och det uppskattar jag verkligen. Mitt under den allra jobbigaste delen av vandringen så blev jag helt plötsligt kontaktad av min guide och genom henne fader sol, de sa åt mig att inte ge upp och att dem var med mig hela tiden. Till och med träden började spela en vacker melodi som gav mig energi för att ta mig fram. Jag var så himla tacksam så jag nästan stannade där och nu och började nästan gråta.

När vi väl kom fram till vårat mål, varnhems kloster, så insåg jag hur mycket folk verkligen har lagt ner på att bygga den. Kyrkan är enorm och mycket mycket vacker. När jag satt där passade jag på att tacka fader sol för den energi och de välmenade orden han skickade och min guide för hennes stöd. Jag tackade naturen för den melodi den hade spelat för mig och skickade en tanke till min familj som jag saknade så mycket och som jag hoppades att dem en dag skulle kunna uppleva det som jag upplevde där och då.

Både min sambo och min far hatade staven men för mig betyder den mycket. Den var min bäste vän under vandringen eftersom den hjälpte mig när jag behövde ha balans och när det var lerigt. Den ´följde med hem och ska stanna här och fungera som min trollstan eftersom jag har laddat den med så mycket av min egna energi.

Andra natten spenderade vi på ett mycket mysigt vandrarhem en bit utanför Skara. Jag lyckades med att få ett eget rum så jag passade på att varva ner, insupa atmosfären och tända ett ljus och skapa mig ett litet altare där jag invigde och laddade min stav, som jag hade fått från Mattias under dagen, med all energi jag bara orkade och kunde. Under vistelsen i Varnhem passade jag på att hämta lite örter och fäste dessa på staven. Sen var det dags för att gå och äta och sen gå och lägga sig för att man var så himla trött.  Somnade gott den natten.

Dag 2:

Dag två vandrade vi ifrån Husaby källa till Forshem. Det var en underbar dags etapp trots det mindre bra vädret, dimma och regnigt. Men eftersom jag hade en regnjacka på mig och en fleecetröja under till så gick det ingen nöd på mig. Jag klarade mig bra och klagade åtminstone inte ljudligt på vädret. Även den här dagen så var det mycket vackra platser men jag ska berätta om de två mest häftiga upplevelser som jag hade under hela resan.

Den första inträffade när jag vandrade emot det kalkstensbrott som vi gick förbi och stannade och fotograferade. Där fick jag en så klar känsla att jag har varit där förut, ni vet en flashback förmodligen ifrån ett tidigare liv. Medan jag blickade utöver brottet så insåg jag att jag förmodligen har vandrat den här rundan i ett tidigare liv. Det kändes så tydligt att jag hade varit där innan så jag höll nästan andan och backade undan en stund för att fånga den igen.

Den andra var när jag och två till, Birgit och Tomas, vandrade och undrade vart den där kyrkan Mattias pratade om hade tagit vägen. Den kunde ju liksom inte bara ha försvunnit. Och sen helt plötsligt, från ingenstans så, fanns den där framför oss. Inget kyrktorn eller någonting som visade oss vart den skulle ha funnits. Den var fullkomligt överväxt med träd och andra växter som gjorde den svår att se i dimman.

Under Lunchen som vi intog i kyrkans pilgrimshus så började mina fötter att värka som aldrig förr och jag var inte säker på att jag skulle kunna avsluta vandringen. Jag funderade en stund och bestämde mig sen för att åtminstone försöka och om det inte fungerade så kunde jag ju alltid avbryta och åka till Forshem. Men som den fighter jag är så vandrade jag ända fram till målet trots att jag hade förbannat ont i fötterna.

Väl framme vid Forshem så blev vi väl emottagna av prästen där och fick gå på en liten andakt. Mycket vackert var det men trots det så kunde jag inte låta bli att fundera på vad jag egentligen gjorde där. Kyrkan var mycket vacker och fokuserade väldigt mycket på just jesus och gud. Trivdes inte riktigt så när vi väl fick gå ut så var jag en av de första som kom ut.

Men desto bättre trivdes jag när vi kom till kyrkans pilgrimshem. Underbar liten timmer stuga (med en ört trädgård utanför <3)  med bara en liten öppen eldstad, några bord och ett höloft. Mycket mysigt och mycket välbehövligt eftersom regnet bara öste ner under de sista 20 minuterna av vandringen. Jag var genomsur och frös som bara den.  Men efter välbehövlig värme från elden och god mat så mådde jag mycket bättre. När jag väl satt där och funderade kom jag fram till hur mycket beroende människan verkligen är av de olika elementen. De är nyckeln till både våran överlevnad men också till våran död. Vi är beroende av dem.

      Sista natten tillbringade vi sovandes på golvet i en av scout kårens lokaler. Inte kanske världens bekvämaste men eftersom jag var så sjukt trött så somnade jag trots att det var ett väldigt hårt underlag.  Innan jag gick och la mig så hade jag en väldigt intressant diskussion med Roman vilket jag tror gav oss båda väldigt mycket.  Trots att jag gick och la mig vid 00.30 någonting så lyckades jag inte med att somna ordentligt förens klockan 02.30 någonting. Tror dock att jag somnade en stund innan men vaknade igen.

Även denna dagen så var guden och gudinnan med mig, men mest var det gudinnan. På en del platser så kändes det som om hon nästan knuffade mig i rätt riktning och lät mig veta att hon skulle vara med mig hela tiden. Det var fantastiskt att känna hennes kropp under mina fötter och veta att hon tar emot mig om jag skulle falla. Guden mötte jag genom en hund som med glädje ville hälsa mig och ge mig diverse pussar över hela ansiktet.. haha.. han var så söt så och gav mig en himla massa energi  att fortsätta.  En mycket magisk händelse som betydde mycket för mig.

Sista dagen:

Tillbringade vi mesta dels i bilen efter att ha städat i ordning lokalen och haft en liten andningspaus i kyrkan.  Vi var alla mycket trötta och trots den fantastiska vandringen så ville vi alla hem till en torr och varm säng.  Jag satt mest och tänkte medan jag lyssnade på musik. Jag insåg att jag hade en så stor tur som fick möjligheten att vara med på den här resan. Precis som förra året så lärde jag mig så himla mycket om mig själv och vilket stöd jag har dels från andra människor men också genom de gudomligheter som är med mig i vardagen. 

Pan, store fader, du djurens skötare och jaktens fader
Gudinna, store moder, jordens skötare med vars element du sköter oss och ta hand om oss,
tack för den energi och det stöd som ni gav mig genom solstrålar, trädens och vindens melodi och genom andra människors stöd och hjälp.  Jag tackar er med hela mitt hjärta och själ.

Min guide, du heliga björn,
Jag tackar dig för ditt stöd, ditt tålamod och dina kloka ord
både under vandringen och i vardagen,
precis som den store fadern, den store modern och min familj så betyder du mycket för mig,
nu och för alltid.

Blessed be and may you allways stay with me as I am allways staying with you.

Your child //Madde “Ayanna”

Happy Mabon everyone!!!

Hihi jag vet att det kanske är lite tidigt men jag tänkte att jag kunde skicka iväg en liten hälsning eftersom jag ska iväg i morgon (längta som bara den). Kvällen vart inte riktigt som jag hade planerat men som ni ser så hade jag det väldigt mysigt i alla fall. Jag firade så som det kändes rätt för mig, med vatten, havreflarn, pumpor och lite annat smått och gott. Mediterade också och försökte på mitt sätt kommunicera med både gudarna och min guide, vilket gick bra. Kom i kontakt med både och, det gick så bra så att både guden och gudinnan klappade mig på kinden och pussade mig på tredje ögat innan dem gick.

Här en bild på mitt altare där jag också har med dem havreflarn som jag bakade under dagen. Mycket lyckade måste jag säga. Trodde inte att dem skulle bli så bra som dem blev. Hihi, känner mig faktiskt lite stolt. Ja e nog duktigare än vad jag tro.. hihi.. 

 Kolla den här bilden? visst ser det ut som om blomman glimmar?  riktigt riktigt häftigt är det. Har god lust o förstora bilden och göra en tavla av den. Men jag vet inte. Vad jag inte heller vet är hur jag lyckades med att få blomman att glimma sådär.. har inte en aning, för det var inte dimmigt heller så det kan inte vara det. Blomman ville nog helt enkelt visa upp sig i sin vackraste skrud. Eller så bodde det älvor i den som lös upp den, så kan det också vara. I vilket fall som helst så vatt jag helt fundersam när jag såg bilder efteråt. 

Här är mitt misslyckade försök till att få bra bilder på fullmånen. Detta är den bästa av dem alla. Tycker dock att det är lite av mystik i den så jag behåller den för det.    

   Just nu så håller jag på mina mentala förberedelser inför pilgrimsvandringen som ska genomföras på torsdag fram tills på söndag. Jag har bett gudarna om beskydd (eftersom jag ska vandra med ett par kristna personer som tro enbart på den manliga guden. Har ingenting emot det men tycker inte om när folk pracka på ens tro och vänta sig att man ska tro likadant),  mediterat, beundrat gudinnan i hennes silverskrud och planerat lite inför morgondagen.Nu kanske ni undrar varför jag ska ge mig iväg på en pilgrimsvandring, det är inte för att jag på nåt sätt är kristen utan det är för att jag ska få komma ut i naturen, beundra gudinnan i hennes skönhet och komma närmare både mig och henne. 

 I morgon så sker ju den stora höstdagjämningen, då dagen är lika lång som natten och vi börja gå emot mörkare tider. Jag ser faktiskt fram emot hösten på ett helt annat sätt än vad jag har gjort tidigare i mitt liv. Nu är det tid för tankar, inspiration, kreativitet och eftertanke. Så i morgon så blir det till att fira ritual (YAY!!!   ), baka äppelkaka, laga omelett med champinioner och låna sambons stuga. Den ska jag pynta med ekollon, nötter och äpplen tillsammans med tända ljus och annat mysigt. Musik ska där finnas med i form av kellianna, enya m.m ooohhhhhh jag ser verkligen framemot det   

Nu den senaste tiden har jag drömt så mycket. Ovanligt mycket om jag ska vara ärlig. För ett par dagar sen så drömde jag en dröm som talade om en del saker om mitt tidigare liv. Ni ser, jag tror mycket på ett antal tidigare liv som jag har levt. Har tidigare, under en meditation, sett mig själv som ung sökande bronsålders flicka som titttar sökande upp emot himlen och undrat vad som egentligen fanns där uppe. I den synen så fanns också min guide, fast då i form av min dåvarande farmor eller annan släkting. Hon chasade in mig i det två skeppiga huset och stod sen kvar en stund och funderade också hon.

Men i den här drömmen som jag hade för några dagar sen så befann jag mig under tidig kristendom/vikinga tid, detta var lite mer norrut än vad jag bor nu. Minns så väl doften av trä, skin och maten. Vet att jag och ett av mina syskon var ute och lekte när vi plötsligt fick besök av en varg. Jag lyckades ta mig därifrån men mitt yngre syskon var inte lika snabbt så det blev illa skadat av vargen. Pappa kom till undsättning, chasade undan mig och sa åt mig att sätta mig i skydd. Vet så väl att jag skrek gör den inte illa, gör den inte illa... sen så vaknade jag och var tillbaka i min egna säng bredvid min sambo. Vet inte hur det gick med mitt syskon, har inte en aning men jag hoppas att det klarade sig.