If you read this and want it in english you can find a translation app from google on the right corner. There may be words that will not be translated but if you want to know what they mean you can ask me and I will try to find a word for them.

Kvällen innan:

Vi åkte redan kvällen innan den första dags ertappen. Allt för att vi skulle kunna starta så tidigt som möjligt på fredag morgonen.  Så i bilen så satt jag mest o försökte att lära känna de andra lite bättre. Vi var 7 stycken som åkte med detta året. Alla var de mycket lätta att prata med och lära känna. Det är otroligt hur mycket man lär känna varandra när man vandra tillsammans och inte nog med det, man bygger också upp ett band som ingen annan kan ta del av. Så under  nästa år så ska jag och sambon ge oss ut på en runda själva och vandra. Då blir det förmodligen lite längre än vad vi vandrade den här gången. Men det får vi se.

Dag 1:

Vi gick upp tidigt. Eller tidigt o tidigt. Det var tidigt för mig eftersom jag inte är van vid att kliva upp vid klockan 06.50 och käka frukost vid klockan 07.30 Jag är inte ens van vid att äta frukost men eftersom jag visste att det skulle bli en lång dags vandringen och ta en stund innan vi skulle fika så åt jag den frukost jag kunde få ner innan jag mådde illa. Konstigt nog s klara jag inte att äta för tidigt på morgonen. Sen efter frukosten så var det dags att packa ner sina saker och ge sig i väg. När vi startade så var mina förhoppningar stora men trots det så undrade jag om jag skulle ta mig i mål eller inte eftersom jag redan då kände av min hälsporre. Men som ni förmodligen ser så gick det mycket bättre än vad jag väntade mig.

Jag skulle gärna berätta allting men det skulle ta enorm plats och jag skulle lätt kunna skriva en bok om pilgrimsvandring men jag få försöka sammanfatta lite vad som händer under första dagen och vad för tankar jag hade eftersom jag vet att många av mina medvandrare och läsare kommer att läsa detta.

Vi hade tur med vädret denna dagen. Det var varmt, härligt och blåste sådär lagom medan man vandrade. Under tiden vi vandrade så insåg jag hur liten människan verkligen är och hur vacker moder natur är även nu under hösten. Under dagen så började jag att prata mer och mer med två stycken från Ukraina, Roman och Margaryta. Vi hade mycket roligt tillsammans och skämtade och skrattade. Jag kunde verkligen inte låta bli och imponeras för att trots att vi kom från olika delar av världen och ingen av oss har engelska som modersmål så kunde vi ändå bli så pass goda vänner och lära oss saker om oss själva men också om varandra. Vet inte om de känner likadant men jag kände att jag fick väldigt mycket i utbyte genom att kommunicera med dem. De lärde mig mycket och det uppskattar jag verkligen. Mitt under den allra jobbigaste delen av vandringen så blev jag helt plötsligt kontaktad av min guide och genom henne fader sol, de sa åt mig att inte ge upp och att dem var med mig hela tiden. Till och med träden började spela en vacker melodi som gav mig energi för att ta mig fram. Jag var så himla tacksam så jag nästan stannade där och nu och började nästan gråta.

När vi väl kom fram till vårat mål, varnhems kloster, så insåg jag hur mycket folk verkligen har lagt ner på att bygga den. Kyrkan är enorm och mycket mycket vacker. När jag satt där passade jag på att tacka fader sol för den energi och de välmenade orden han skickade och min guide för hennes stöd. Jag tackade naturen för den melodi den hade spelat för mig och skickade en tanke till min familj som jag saknade så mycket och som jag hoppades att dem en dag skulle kunna uppleva det som jag upplevde där och då.

Både min sambo och min far hatade staven men för mig betyder den mycket. Den var min bäste vän under vandringen eftersom den hjälpte mig när jag behövde ha balans och när det var lerigt. Den ´följde med hem och ska stanna här och fungera som min trollstan eftersom jag har laddat den med så mycket av min egna energi.

Andra natten spenderade vi på ett mycket mysigt vandrarhem en bit utanför Skara. Jag lyckades med att få ett eget rum så jag passade på att varva ner, insupa atmosfären och tända ett ljus och skapa mig ett litet altare där jag invigde och laddade min stav, som jag hade fått från Mattias under dagen, med all energi jag bara orkade och kunde. Under vistelsen i Varnhem passade jag på att hämta lite örter och fäste dessa på staven. Sen var det dags för att gå och äta och sen gå och lägga sig för att man var så himla trött.  Somnade gott den natten.

Dag 2:

Dag två vandrade vi ifrån Husaby källa till Forshem. Det var en underbar dags etapp trots det mindre bra vädret, dimma och regnigt. Men eftersom jag hade en regnjacka på mig och en fleecetröja under till så gick det ingen nöd på mig. Jag klarade mig bra och klagade åtminstone inte ljudligt på vädret. Även den här dagen så var det mycket vackra platser men jag ska berätta om de två mest häftiga upplevelser som jag hade under hela resan.

Den första inträffade när jag vandrade emot det kalkstensbrott som vi gick förbi och stannade och fotograferade. Där fick jag en så klar känsla att jag har varit där förut, ni vet en flashback förmodligen ifrån ett tidigare liv. Medan jag blickade utöver brottet så insåg jag att jag förmodligen har vandrat den här rundan i ett tidigare liv. Det kändes så tydligt att jag hade varit där innan så jag höll nästan andan och backade undan en stund för att fånga den igen.

Den andra var när jag och två till, Birgit och Tomas, vandrade och undrade vart den där kyrkan Mattias pratade om hade tagit vägen. Den kunde ju liksom inte bara ha försvunnit. Och sen helt plötsligt, från ingenstans så, fanns den där framför oss. Inget kyrktorn eller någonting som visade oss vart den skulle ha funnits. Den var fullkomligt överväxt med träd och andra växter som gjorde den svår att se i dimman.

Under Lunchen som vi intog i kyrkans pilgrimshus så började mina fötter att värka som aldrig förr och jag var inte säker på att jag skulle kunna avsluta vandringen. Jag funderade en stund och bestämde mig sen för att åtminstone försöka och om det inte fungerade så kunde jag ju alltid avbryta och åka till Forshem. Men som den fighter jag är så vandrade jag ända fram till målet trots att jag hade förbannat ont i fötterna.

Väl framme vid Forshem så blev vi väl emottagna av prästen där och fick gå på en liten andakt. Mycket vackert var det men trots det så kunde jag inte låta bli att fundera på vad jag egentligen gjorde där. Kyrkan var mycket vacker och fokuserade väldigt mycket på just jesus och gud. Trivdes inte riktigt så när vi väl fick gå ut så var jag en av de första som kom ut.

Men desto bättre trivdes jag när vi kom till kyrkans pilgrimshem. Underbar liten timmer stuga (med en ört trädgård utanför <3)  med bara en liten öppen eldstad, några bord och ett höloft. Mycket mysigt och mycket välbehövligt eftersom regnet bara öste ner under de sista 20 minuterna av vandringen. Jag var genomsur och frös som bara den.  Men efter välbehövlig värme från elden och god mat så mådde jag mycket bättre. När jag väl satt där och funderade kom jag fram till hur mycket beroende människan verkligen är av de olika elementen. De är nyckeln till både våran överlevnad men också till våran död. Vi är beroende av dem.

      Sista natten tillbringade vi sovandes på golvet i en av scout kårens lokaler. Inte kanske världens bekvämaste men eftersom jag var så sjukt trött så somnade jag trots att det var ett väldigt hårt underlag.  Innan jag gick och la mig så hade jag en väldigt intressant diskussion med Roman vilket jag tror gav oss båda väldigt mycket.  Trots att jag gick och la mig vid 00.30 någonting så lyckades jag inte med att somna ordentligt förens klockan 02.30 någonting. Tror dock att jag somnade en stund innan men vaknade igen.

Även denna dagen så var guden och gudinnan med mig, men mest var det gudinnan. På en del platser så kändes det som om hon nästan knuffade mig i rätt riktning och lät mig veta att hon skulle vara med mig hela tiden. Det var fantastiskt att känna hennes kropp under mina fötter och veta att hon tar emot mig om jag skulle falla. Guden mötte jag genom en hund som med glädje ville hälsa mig och ge mig diverse pussar över hela ansiktet.. haha.. han var så söt så och gav mig en himla massa energi  att fortsätta.  En mycket magisk händelse som betydde mycket för mig.

Sista dagen:

Tillbringade vi mesta dels i bilen efter att ha städat i ordning lokalen och haft en liten andningspaus i kyrkan.  Vi var alla mycket trötta och trots den fantastiska vandringen så ville vi alla hem till en torr och varm säng.  Jag satt mest och tänkte medan jag lyssnade på musik. Jag insåg att jag hade en så stor tur som fick möjligheten att vara med på den här resan. Precis som förra året så lärde jag mig så himla mycket om mig själv och vilket stöd jag har dels från andra människor men också genom de gudomligheter som är med mig i vardagen. 

Pan, store fader, du djurens skötare och jaktens fader
Gudinna, store moder, jordens skötare med vars element du sköter oss och ta hand om oss,
tack för den energi och det stöd som ni gav mig genom solstrålar, trädens och vindens melodi och genom andra människors stöd och hjälp.  Jag tackar er med hela mitt hjärta och själ.

Min guide, du heliga björn,
Jag tackar dig för ditt stöd, ditt tålamod och dina kloka ord
både under vandringen och i vardagen,
precis som den store fadern, den store modern och min familj så betyder du mycket för mig,
nu och för alltid.

Blessed be and may you allways stay with me as I am allways staying with you.

Your child //Madde “Ayanna”