Igår när jag var ute och gick så såg jag den här symbolen på himlen. Har inte en aning om vad den betyder, men jag tror att gudarna försöker att tala om någonting för mig. Frågan är bara vad? vad tro ni?  

  Ikväll hade jag en riktigt riktigt magisk afton. Jag var på möte med Xtravaganzan och på vägen hem så passade jag på att betrakta himlen medan jag gick. Fick direkt svar på den frågan som jag ställde mig,  vilket glädjer mig. När jag kom hem så gick jag direkt och satte mig under min favorit ek och betraktade svalorna när de flög runt omkring där uppe. Det var en riktigt underbar kväll, med mycket Enya och kvitter från svalorna som flög runt ovanför huvudet på mig. 

Först och främst så vill jag bara säga att jag är väldigt ledsen att jag inte har skrivit på ett par dagar nu. Jag har varken haft energin eller orken till o göra det. Kanske låter taskigt men jag har haft fullt upp med att ta hand om mig själv. Har sammanlagt gått ner över 6 kilo sen jag startade, vilket känns totalt underbart. Känner mig redan lättare :)

Men samtidigt som jag har jobbat med å bli av med många överviktiga kilon så har

 jag också märkt av att jag har lättare att kommunicera med det gudomliga. Detta tror jag beror att jag inte längre ha varken socker eller en himla massa tungmetaller i kroppen längre. Jag tex börjat att se min egna aura. Den är kungsblå. När jag kollade upp vad det betyder så fick jag svaret att jag är ganska så lugn och har en bra kommunikation med det gudomliga.

 Den här beskrivningen stämmer också ganska så bra in på mig, tycker jag :) Det enda som inte riktigt stämmer är att jag enligt bilden ska kunna relatera till andra och hur de känner. Jag kan göra det men jag tycker det är så sjukt svårt ibland. Speciellt när jag själv är deppig och inte vet vad jag själv känner.     

Ber om ursäkt att jag är väldigt självcentrerad just nu men jag känner att jag verkligen måste ta hand om mig själv just nu. Xtravaganzan är som en slags detoz kur för min del :) 

                   Nu under den senaste tiden har de olika kraftdjuren kommit till mig i olika situationer. Mestadels så har de kommit till mig genom mina meditationer. Mina två huvudkraftdjur är hästen och björnen, eftersom de har hängt med mig genom hela mitt liv. Har alltid tyckt om både hästar (älskade att rita hästar när jag var liten, så om det inte är tecken så vet jag inte vad som är det) och björnar. Så det förvånar mig inte alls.

Här kommer en förklaring på de olika djuren, förklaringen är tagen ifrån cassandra easons stora bok om kraftdjur:

Varg:

Styrka: hängivenhet för familjen och arbetet, högt utvecklade instinkter, beskyddande för unga o sårbara, uthållighet

Utmaningar: Bry sig inte om dem utanför blodsbanden eller adopterade, rastlöshet, upptagen av behovet av eget revir

vildsvin;

styrka: mod, målmedvetenhet, uthållig oavsett motståndet

Utmaningar: överkänslig för potentiella angrepp, överreaktioner, obetänksamhet med känslor

Björn:

styrka: starkt beskydd, kraftfull i strid, klok moder o koppling till de visa förfäderna

Utmaningar: Att hålla sig för sig själv, dåligt humör o man bli störd, dominera familjen

Helande: självhealing, vis med örter, motståndskraft mot gifter och föroreningar

Får:

styrka: passar upp andra, altruism, ger frikostigt

utmaningar: onödiga självuppoffringar som inte uppskattas, litar på andras åsikter, medioker

Helande: Bröst, reproduktionsorgan, hår, matsmältning

Häst

Styrka: Harmoni med andra och sig själv, kärlek till resor, fruktbarhet, samarbete

Utmaningar: rastlöshet, överbelastad av krav från andra, överdriver tävlingsinstinkt

Helande: Rygg, benern & vristerna, öron energi och balans

Örnen:

Styrka: Ledarskap, visioner, ädelhet, visdom, kontakt med gudomligheten

Utmaningar: Arrogans, dominans, brist på kontakt med jorden

Helande: Hela kroppen, anden o sinnet, ögon, öron, tryck någonstans i kroppen, andningssvårigheter, fobier och rädslor

Ormen:

styrka: kontakt med uråldrig kunskap, göra sig av med det som inte längre behövs eller man inte vill ha, nystart, kvinnlig andlig kraft, födelse av ett nytt jag, orakelkraft

Utmaningar: Illvilja, hämdlystnad, oärlighet, leder andra vilse eller är oförutsägbar

Helande: Allergier, bett o stick av alla typer, hudproblem, återväxt av alla celler, ben o vävnader,  benmärg

Salamander:

Styrka: Kreativitet, viljekraft och bestämdhet, osårbarhet för påhopp och kritik, entusiasm, alla typer av passioner, transformation och önskad förändring

utmaningar: Destruktivitet, brist på inre reglering och kontroll, känslomässig och fysisk utbrändhet på grund av oförmåga att slappna av eller dra sig tillbaka, höga stressnivåer

Genom att lära känna sina kraftdjur så lär man sig en hel del om sig själv och hur man fungera. Så jag rekommendera verkligen att ni lyssnar på era drömmar, era meditationer och visioner och på så sätt försöker ta reda på vilka kraftdjur som är era. Kraftdjuren kan hjälpa er, tro mig. Ni kanske inte ser dem men dem finns där och stöta dig och ger dig en knuff när ni verkligen behöver det.

Under dagen så hade jag besök av ett antal osaliga andar. Vet inte alls vad de ville mig, men jag kände att de på något konstigt sätt drogs till mig där jag låg och rensade ogräs, de stod runt omkring mig och betraktade mig så att jag gjorde rätt, vilket i o för sig är ganska så gulligt.

Vet inte hur många gånger som jag vände mig om, i tron om att det var någon bakom mig för att sen upptäcka att det inte var någon där. Så här i efterhand så tro jag att det var farfar som var där för att kolla till mig och rätta mig när jag gjorde fel. Gud vad jag saknar honom, han är min ängel. Farfar jag saknar dig, men det vet du ju redan. :)

Nu tillbaka till de osaliga andarna. Vet att det finns en hel del osaliga andar som springer runt nere på kolonin. Vet dock inte vad jag ska göra åt dem eller för att hjälpa dem för att jag kan omöjligt hjälpa alla, det har jag varken kraft eller ork till. Få be dem snällt o vänligt att hålla lite avstånd eller att de är välkomna att ge mig råd var det gäller växter osv, men där går gränsen. Hur gärna ja än vill så kan jag ju inte, som sagt hjälpa alla, det skulle ta fullständigt dö på mig. Och det tror jag varken dem eller jag vill.

Jag skulle egentligen skriva ett lagom långt inlägg igår men nätet la ner så det blev inte så. Lite synd eftersom jag hade skrivit en hel del men men det är sånt som händer ibland. Suck :/

Igår hade jag en riktigt riktigt bra dag. Visst det vatt väldigt stressigt men det var det värt. Älskade det verkligen. Var hos läkaren och tog ett blodprov eftersom de hade klantat sig så jag fick helt enkelt ta om ett av proven. Men det gick trots allt bra trots min nervositet och mindre glada min. Jag lovar er, om ni ska ta blodprover på mig så får ni har ett tålamod lika stort som hela småland, för att jag är så sjukt rädd för nålar och sprutor och allting som har med det och göra. Ush o tvi säger jag bara.

   Nu till något roligare. När jag väl hade tagit mina prov så stack jag ner till stugan och hjälpte min käre sambo med att rensa i rabatterna och ta bort växter som hade trädit över på den andra sidan. Det var hur roligt och skönt som helst. Visst man fick lite spetor i händerna men det var bara se glad ut och pilla ut de. Om man säger så här, jag ser verkligen framemot tills jag får chansen att sätta ut mina kära blommor och växter i trädgården.

Här ser man mig, trädgårdshäxan, i sitt essä. Sitter och rensa landet i från alla kolonisters förbannelse, kirskålen. Det var ett enormt pill och slit men ack var det var värt det. Tips: släng inte kirskålen. Den är god att ha som krydda i maten eller i stället för spenat. Funka hur bra som helst, så nu har jag hackat ner och frysit in minst 3 liter kirskål.  Och mer lär det bli under sommaren. Sambon tyckte vi skulle slänga en stor del av det men jag satte mig emot och sa att jag absolut skulle ta hand om kålen och använda mig av den. Vi stannade nere vid stugan ett par timmar, vilket i mitt fall kändes som bara några minuter. När jag är där nere och har någonting och göra så går jag runt i min alldeles egna lilla värld.

Dagen slutade med att jag och sambon tillsammans tog oss hem via en skön promenad.

Idag så har det varit en underbar dag. Värmen har funnits både innan- och utanför om man säger så, på vägen in till stan måste folk ha trott att jag är mentalt sjuk eller så eftersom jag gick runt och sjöng på the lions sleep tonight.

Tog en välbehövd promenad in till stan och satte mig och läste lite i den underbara boken, the reunion, del 4 i vampire diaries serien. Fan den är verkligen sjukt bra den boken. Ush vill verkligen inte läsa ut den men förr eller senare kommer jag att göra det och då kommer jag att sakna den väldigt mycket.Förresten är det någon mer än jag där ute som bara älskar Damon? Jag kan inte låta bli att tycka synd om honom trots att han är förbaskat läskig, med det där charmiga leendet, de underbara ögonen och hela hans utseende.  

Sen så gick jag för att möta en kompis som kom på besök från Linköping. Hon och hennes sambo skulle köpa en bil så då passade dem på att hälsa på hos mig en stund också.

Tack kära häxsyster för din hjälp idag.

Den behövdes verkligen. Uppskattar den så sjukt mycket och jag hoppas verkligen att ni hade en trevlig stund här nere.

Under morgondagen så ska jag och sambon på middag hemma hos mamma och pappa och sen efter det så ska vi nattgrilla på skällby. I samband med det så ska jag rena sambon och mig från diverse dåliga energier som vi verkligen inte behöver. Vi  har tillräckligt med dåliga energier så det räcker. Jag får liksom tampas med dem hela tiden, känns som om det är ett krig som jag aldrig kommer att vinna. Men men man ska ju aldrig ge upp, så länge det finns liv så finns det ju hopp :)

Tänkte jag skulle se om jag kunde börja spå med hjälp av ljus eller bly och vatten. Ni vet när man smälter ner blyet, häler ner det i vattnet, låter det stelna och sen läser  av de olika figurerna ser ut. Ni, som har sett barnen i bullerbyn, vet vad jag menar. Det ska visst gå att göra med ljus och stearin också, så det kan man ju testa om man inte få tag på bly eller tenn.

Under morgondagen kommer jag förmodligen att läsa ut min underbara bok. Jag trodde aldrig att jag skulle bli ledsen för att jag har läst ut en bok men om jag ska vara ärlig så känns det faktiskt lite vemodigt. Jag vill veta hur det kommer att gå nu, men förmodligen blir det inte så förens om ca 3 år eller någonting i den stilen. Det är nämligen den första boken av tre så. Hoppas verkligen att den andra kommer så fort som möjligt. Men samtidigt så vill man ju inte att hon ska snabba på alldeles för mycket för då kan det bli fel det med. Fan o jag som inte har nått tålamod.. fan också... ush vad patetisk jag e... suck...

Fundera dock på att börja läsa grottbjörnens folk. Alla säger ju att den ska vara så himla bra!