Nu under den senaste tiden har de olika kraftdjuren kommit till mig i olika situationer. Mestadels så har de kommit till mig genom mina meditationer. Mina två huvudkraftdjur är hästen och björnen, eftersom de har hängt med mig genom hela mitt liv. Har alltid tyckt om både hästar (älskade att rita hästar när jag var liten, så om det inte är tecken så vet jag inte vad som är det) och björnar. Så det förvånar mig inte alls.

Här kommer en förklaring på de olika djuren, förklaringen är tagen ifrån cassandra easons stora bok om kraftdjur:

Varg:

Styrka: hängivenhet för familjen och arbetet, högt utvecklade instinkter, beskyddande för unga o sårbara, uthållighet

Utmaningar: Bry sig inte om dem utanför blodsbanden eller adopterade, rastlöshet, upptagen av behovet av eget revir

vildsvin;

styrka: mod, målmedvetenhet, uthållig oavsett motståndet

Utmaningar: överkänslig för potentiella angrepp, överreaktioner, obetänksamhet med känslor

Björn:

styrka: starkt beskydd, kraftfull i strid, klok moder o koppling till de visa förfäderna

Utmaningar: Att hålla sig för sig själv, dåligt humör o man bli störd, dominera familjen

Helande: självhealing, vis med örter, motståndskraft mot gifter och föroreningar

Får:

styrka: passar upp andra, altruism, ger frikostigt

utmaningar: onödiga självuppoffringar som inte uppskattas, litar på andras åsikter, medioker

Helande: Bröst, reproduktionsorgan, hår, matsmältning

Häst

Styrka: Harmoni med andra och sig själv, kärlek till resor, fruktbarhet, samarbete

Utmaningar: rastlöshet, överbelastad av krav från andra, överdriver tävlingsinstinkt

Helande: Rygg, benern & vristerna, öron energi och balans

Örnen:

Styrka: Ledarskap, visioner, ädelhet, visdom, kontakt med gudomligheten

Utmaningar: Arrogans, dominans, brist på kontakt med jorden

Helande: Hela kroppen, anden o sinnet, ögon, öron, tryck någonstans i kroppen, andningssvårigheter, fobier och rädslor

Ormen:

styrka: kontakt med uråldrig kunskap, göra sig av med det som inte längre behövs eller man inte vill ha, nystart, kvinnlig andlig kraft, födelse av ett nytt jag, orakelkraft

Utmaningar: Illvilja, hämdlystnad, oärlighet, leder andra vilse eller är oförutsägbar

Helande: Allergier, bett o stick av alla typer, hudproblem, återväxt av alla celler, ben o vävnader,  benmärg

Salamander:

Styrka: Kreativitet, viljekraft och bestämdhet, osårbarhet för påhopp och kritik, entusiasm, alla typer av passioner, transformation och önskad förändring

utmaningar: Destruktivitet, brist på inre reglering och kontroll, känslomässig och fysisk utbrändhet på grund av oförmåga att slappna av eller dra sig tillbaka, höga stressnivåer

Genom att lära känna sina kraftdjur så lär man sig en hel del om sig själv och hur man fungera. Så jag rekommendera verkligen att ni lyssnar på era drömmar, era meditationer och visioner och på så sätt försöker ta reda på vilka kraftdjur som är era. Kraftdjuren kan hjälpa er, tro mig. Ni kanske inte ser dem men dem finns där och stöta dig och ger dig en knuff när ni verkligen behöver det.

Jag har varit deppig den senaste tiden. Vet inte alls varför, men så är det bara. Har inte haft någon större lust till någonting men i natt måste det har hänt någonting för nu mår jag i alla fall lite bättre än vad jag gjorde igår.

Drömde så sjukt konstigt i natt så jag börjar undra om det faktiskt inte var så att gudarna eller min guide hjälpte mig lite. Orka inte och har inte tid att skriva ner den just nu (det kommer ett större inlägg om det senare, så kan ni kanske hjälpa mig att tolka den) men låt mig bara säga att den var ordentligt obehaglig. Det var inte några monster eller någonting sånt i den utan det var bara känslan i den som var obehaglig.

Nu måste jag skriva av mig lite. Har inte skrivt ett par dagar och det är någonting som jag verkligen ångrar, så förlåt mig. Lova att jag ska bli bättre på att uppdatera här.

Under den senaste tiden så har jag utvecklats en hel del, jag känner det själv. Jag drömmer mycket mer, ser på världen på ett annat sätt än innan och mycket av de som jag har gått och funderat på innan har visat sig stämma. En sak som jag tyckte var särskilt intressant är en sak som jag ska försöka förklara lite grundligare i inlägget efter detta. Vad det handlar om? ja det får ni se då :P 

Den senaste tiden så har jag haft mycket kontakt med min guide, men inte bara med henne utan också en del av hennes medarbetare. Vet inte vilka dem är, bara att dem har valt att visa sig. Under mina meditationer så healer de mig och jag kan höra hur de sjunger och rör sig runt omkring mig. Igår såg jag till och med skuggorna av dem röra sig runt omkring mig. Känns som om de försöker att heala min aura. För några dagar sen så lyfte de också bort en del av de taggar som jag har haft riktade utåt och vilken befrielse det var. Känns som om jag delvis är en helt ny och lugnare människa på grund av det. 

Har också börjat arbeta mer på min vandringsstav som i slutänden ska bli min ritualstav.  Den är inte färdig än men den är på god väg. Ska bara fila till toppen lite och sätta dit en liten kristall, sätta dit en medicinpåse och sätta dit ett band så att jag kan ha den på ryggen när jag inte använder den. Träet vet jag inte riktigt vad det är men jag fick den av Mattias under pilgrimsvandringen (men jag ser den som en gåva från moder jord) och den hängde med där hela tiden, vilket gör att jag laddade den redan då. Minns att jag laddade den på kvällen och dagen efter. Vet så väl att folk undrade vad jag skulle ha den till men jag behöll den. Pappa undrade vad det var och i fall vi inte skulle slänga den när jag kom hem, men jag sa bestämt nej och sa att jag skulle använda den som vandrings stav. Fjädrarna är ifrån kanadagäss. Lugn jag plockade dem på gräsmattan i somras när fåglarna inte långt härifrån hade ruggat. Pärlan och lädret köpte jag hos en hobby affär här i stan. Det som man se mellan fjädrarna är murgröna so har hängt där sedan vandringen.

när jag inte kunde sova så fick jag besök. Mina gudar kom på besök och bad mig att börja jobba på en mandela som de tro att jag kan ha användning av. De visade mig hur den skulle se ut och jag måste säga att det är något av en utmaning. Om jag får den riktigt riktigt bra och så som jag vill ha den så ska jag brodera den med så att jag har den på en meditationskudde.

De bad mig också att fortsätta med att sätta mig in i deras miljö och den information om den mesopotamiska mytologin som finns. Så det ska jag göra. Och för att tacka för den inspiration och den information de har gett mig så ska jag tända mina kolbitar och bränna enbär till deras ära under kvällen. Enbär fick jag nämligen reda på igår att man eldade i det antika mesopotamien till gudarnas ära.

Ayanna och shamash, ni som kommer från människans vaga, ni som ger mig den inspiration och glädje som jag behöver för att ta mig vidare, jag tacka er! <3

Jag har drömt så sjukt mycket den  senaste tiden. Igår natt så somnade jag ovanligt tidigt, vilket förbryllade mig väldigt mycket. Jag brukar aldrig somna vid 19.00 tiden. Bara det är sjukt konstigt. Men det konstigaste var det som hände sen. Precis när jag hade somnat så drömde jag något väldigt sjukt. Jag drömde att jag var tillsammans med en kille, som jag förövrigt inte har en aning om vem det var (men jag tror att det var guden som visade sig för mig), och vi hade det riktigt riktigt bra fram tills vi träffade på en främling. Främlingen attackerade mig och misshandlade mig vilket i sin tur gjorde att jag fick något konstigt fel på mitt hjärta. Det stannade och jag var död för någon minut för att sen vakna upp och vara något förvirrad och riktigt riktigt rädd. Men det var inte det som smärtade mest, det som smärtade mest var att se den smärta som speglades i min partners ögon. Jag försökte förklara att allting skulle bli bra men det hjälpte inte. Ambulansen kom och läkarna försökte att hjälpa mig men de kunde inte se vad som var fel. Trots det så fick jag följa med in till sjukhuset för att attackeraren hade gjort stora skader på min underkropp, vilket skulle ta tid och fixa. Partnern följde med, han vägrade att släppa mig. De fixade det dem kunde men jag kunde varken använda mina ben eller gå, så jag fick använda rullstol och fick absolut inte överanstränga mig eftersom det skulle innebära att mitt hjärta la av. Så efter några veckor så var  jag och partnern hemma igen. Vi bodde i en liten stuga inte långt från staden.

En dag kom han hem och hade fått reda på att det skulle finnas någon som kanske kunde hjälpa mig i närheten. Med hoppet uppe så begav vi oss till en bostad inte långt därifrån. Men eftersom den låg långt upp på en backe fick partern bära mig upp för att jag inte skulle överanstränga mig. Efter ett par minuter var vi  framme. Partnern lämnade mig där för att åka och handla. Direkt visste jag att någonting var ordentligt fel  men trots det så knackade jag på och möttes av en väldigt sliten äldre man. Han log emot mig, bar mig till en rullstol och körde ner mig i källaren. Där började han att förgripa sig på mig och intalade mig att jag absolut inte skulle säga någonting för vem skulle tro en invalid flicka som dessutom var väldigt sjuk. Med tårarna rinnande nerför kinderna försökte jag fly därifrån. Jag skrek allt jag kunde, bet mannen illa och hasade mig upp för trappan och ut på trappan. Där kände jag av hjärtat, Som tur var så kom partern min i rättan tid.

- Vad hände frågade han? när han tog tag i mig och drog upp mig.

- Ingenting, jag ville bara testa om det gick... suckade jag och torkade bort den enda tår so fanns kvar. Skeptiskt tittade han på mig, bar mig ner i bilen igen och skulle precis sätta sig i förar sätet när det brast för mig.

- Vi skulle aldrig ha kört hit.... mumlade jag..

- Varför inte? frågade han oroligt.

- För att........... för ......... för att.... han våldtog mig..... pep jag och hulkade till och kröp upp emot ena sidan av bilen.

Ilskan var direkt och intensiv. Partnern letade febrilt efter någonting, vad det var visste jag inte förens en sekund senare. En pistol.

- Snälla gör ingenting dumt, han är inte värd det. Snälla åka härifrån.

- Nej.

- Jo han är inte värd det. Snälla gör ingenting dumt för min skull.

Partnern tog tag i min kind, drog upp den och  tittade in i mina ögon. Ögonen hans var totalt svarta, ingenting kunde man se eller läsa.

- Ingen... INGEN gör någonting sånt emot den jag älskar helt ostraffat, morrade han, släppte taget och gav mig en kyss innan han klev ur bilen.

Minuterna gick och ingenting hände. Jag satt kvar i bilen, huttrande och skakande. Plötsligt hör jag ett skott som går av. Då bestämde jag mig. Jag skulle uppför backen för att se om min partner hade överlevt eller inte. Med skakande händer öppnade jag dörren, mötes av ihållande regn och lera men det stoppade mig inte. Jag satte mig ner utanför bilen, slängde igen dörren och började hasa mig upp för backen. Hjärtat slog förbrilt och det gjorde ont men det brydde jag mig inte om. Jag hasade mig upp men på halva vägen mötes jag av en fruktansvärd syn. Partnern min kom gående med ett avlångt knyte i händerna. Han hade skjutit mannen. Partnens min speglade bara det hat och den ilska som strålade ut ifrån hans ögon. Men det bytes snart emot skräck när han såg mig liggande på vägen.  Jag snyftade tyst medans jag försökte ta mig upp. Hjärtat slog förbrilt och började att protestera vilt emot den behandling det fick. Jag andades ryckigt och började få dåligt med luft och få svårt att andas. Dunsen inte långt ifrån mig talade om för mig att partnern min hade slängt ifrån sig mannen och sprang ner emot mig. Han satte sig bredvid mig. Tog tag i mig, rullade upp mig i hans knä och tryckte förbrilt på mitt bröst för att hålla igång mitt hjärta. Jag fortsatte att andas ryckigt. Smärtan var oliderlig, vilket bidrog till att jag gjorde diverse grimaser och gnydde ett antal gånger. Partnerns förbrila tryckande hjälpte för en stund.

- Varför skulle du upp för backen för? Fattar du inte att du är för värdefull för mig för det, förstår du inte det? skrek han medan han pillade fram mobilen med den andra handen.

- Ville...... bara....... kolla...... att ..... du var.... okej....., viskade jag.

- Bry dig inte om mig, sa han och kysste mig på pannan. Jag kände salta stänk landa på mitt ansikte vilket måste betyda att han grät. Han fick upp telefonen, ringde 112 och talade snabbt om för dem vad som hade hänt, vart vi var och hur dem kan nå oss. Jag andades ryckigt och kände hur jag förlorade allt mer o mer kraft. Mina andetag blev grundare och grundare.

- Älskling, det är ingen idé. Jag håller på att dö... viskade jag.

Han stannade upp med samtalet, betraktade mig med skräck och skakade på huvudet.

- Snälla ge inte upp, jag behöver dig....

- det ........ är......... okej.....

- Nej det är inte okej. Nej jag tänker inte låta det här ske... SKYNDA ER!! HON DÖR skrek han panikslaget i telefonen.

Jag var så svag så jag orkade inte ens svara. Försökte med all min kraft andas lugnt och djupt men smärtan från hjärtat gjorde det omöjligt. Någonstans långt därifrån kunde jag höra ambulansens sirener. Men det var redan försent.

- Jag älskar dig, viskade jag och gnydde till när jag kände att mitt hjärta hade stannat och gett upp. Precis innan jag somnade in och lämnade den världen såg jag hans anlete fullt av smärta, sorg och hjälplöshet. Den minnesbilden är någonting som skär igenom mig fortfarande så här några timmar efteråt. Jag kommer ihåg precis varenda detalj, precis varenda en.

Kan det hä vara ett minne från ett tidigare liv som andarna vill visa mig? men varför? för att jag inte ska vara rädd för döden, eller är det varning inför någonting? Vad tror ni?

I natt drömde jag någonting som var väldigt jobbigt för min del. Jag drömde att jag var en liten judisk flicka som var med under andra världskriget. Bodde tillsammans med min far och mor på någon typ av flyktning förläggning precis utanför en stor stad. Allting verkade lugnt och jag vet att jag vaknade upp i en säng som var alldeles för liten för mig. Minns så väl den unkna doften och kylan som mötte mig när jag klev ur sängen för att ta mig ut till toaletten. Väl ute på toaletten så skulle jag tvätta mig i ansiktet och råkade då titta ut genom det lilla fönstret som befann sig ovanför handfatet. Synen jag mötte har etsat sig fast på min näthinna. En soldat kom springande emot byggnaden med ett antal soldater bakom sig. Skrikande sprang jag ut ur toaletten, väckte mina föräldrar som sen sa att vi var tvungna att fly. Skott hördes precis utanför dörren och en bomb släpptes inte långt i från fönstrerna, så dem sprack. Duckandes tog vi oss ut och hann precis fly innan huset sprängdes till bitar. Det sista jag minns är att min guide säger åt mig att jag klarade mig undan från den träffen. Men nåt mer än det sa hon aldrig sen, så jag vet inte alls vad som hände efter det sen.

Personligen så tror jag att detta var en dröm om ett tidigare liv. Det var ett sätt för min guide att visa mig varför jag är så sjukt rädd för höga smällar och plötsliga ljud. Jag tackar för det men samtidigt så kan jag inte låta bli att fundera på vad som hände sen-