ayanna

Direktlänk till inlägg 27 januari 2011

Jag har drömt så sjukt mycket den senaste tiden, om DÖDEN

Av Madeleine Gustavsson - 27 januari 2011 20:35

  

Jag har drömt så sjukt mycket den  senaste tiden. Igår natt så somnade jag ovanligt tidigt, vilket förbryllade mig väldigt mycket. Jag brukar aldrig somna vid 19.00 tiden. Bara det är sjukt konstigt. Men det konstigaste var det som hände sen. Precis när jag hade somnat så drömde jag något väldigt sjukt. Jag drömde att jag var tillsammans med en kille, som jag förövrigt inte har en aning om vem det var (men jag tror att det var guden som visade sig för mig), och vi hade det riktigt riktigt bra fram tills vi träffade på en främling. Främlingen attackerade mig och misshandlade mig vilket i sin tur gjorde att jag fick något konstigt fel på mitt hjärta. Det stannade och jag var död för någon minut för att sen vakna upp och vara något förvirrad och riktigt riktigt rädd. Men det var inte det som smärtade mest, det som smärtade mest var att se den smärta som speglades i min partners ögon. Jag försökte förklara att allting skulle bli bra men det hjälpte inte. Ambulansen kom och läkarna försökte att hjälpa mig men de kunde inte se vad som var fel. Trots det så fick jag följa med in till sjukhuset för att attackeraren hade gjort stora skader på min underkropp, vilket skulle ta tid och fixa. Partnern följde med, han vägrade att släppa mig. De fixade det dem kunde men jag kunde varken använda mina ben eller gå, så jag fick använda rullstol och fick absolut inte överanstränga mig eftersom det skulle innebära att mitt hjärta la av. Så efter några veckor så var  jag och partnern hemma igen. Vi bodde i en liten stuga inte långt från staden.


En dag kom han hem och hade fått reda på att det skulle finnas någon som kanske kunde hjälpa mig i närheten. Med hoppet uppe så begav vi oss till en bostad inte långt därifrån. Men eftersom den låg långt upp på en backe fick partern bära mig upp för att jag inte skulle överanstränga mig. Efter ett par minuter var vi  framme. Partnern lämnade mig där för att åka och handla. Direkt visste jag att någonting var ordentligt fel  men trots det så knackade jag på och möttes av en väldigt sliten äldre man. Han log emot mig, bar mig till en rullstol och körde ner mig i källaren. Där började han att förgripa sig på mig och intalade mig att jag absolut inte skulle säga någonting för vem skulle tro en invalid flicka som dessutom var väldigt sjuk. Med tårarna rinnande nerför kinderna försökte jag fly därifrån. Jag skrek allt jag kunde, bet mannen illa och hasade mig upp för trappan och ut på trappan. Där kände jag av hjärtat, Som tur var så kom partern min i rättan tid.

- Vad hände frågade han? när han tog tag i mig och drog upp mig.

- Ingenting, jag ville bara testa om det gick... suckade jag och torkade bort den enda tår so fanns kvar. Skeptiskt tittade han på mig, bar mig ner i bilen igen och skulle precis sätta sig i förar sätet när det brast för mig.

- Vi skulle aldrig ha kört hit.... mumlade jag..

- Varför inte? frågade han oroligt.

- För att........... för ......... för att.... han våldtog mig..... pep jag och hulkade till och kröp upp emot ena sidan av bilen.

Ilskan var direkt och intensiv. Partnern letade febrilt efter någonting, vad det var visste jag inte förens en sekund senare. En pistol.

- Snälla gör ingenting dumt, han är inte värd det. Snälla åka härifrån.

- Nej.

- Jo han är inte värd det. Snälla gör ingenting dumt för min skull.

Partnern tog tag i min kind, drog upp den och  tittade in i mina ögon. Ögonen hans var totalt svarta, ingenting kunde man se eller läsa.

- Ingen... INGEN gör någonting sånt emot den jag älskar helt ostraffat, morrade han, släppte taget och gav mig en kyss innan han klev ur bilen.

Minuterna gick och ingenting hände. Jag satt kvar i bilen, huttrande och skakande. Plötsligt hör jag ett skott som går av. Då bestämde jag mig. Jag skulle uppför backen för att se om min partner hade överlevt eller inte. Med skakande händer öppnade jag dörren, mötes av ihållande regn och lera men det stoppade mig inte. Jag satte mig ner utanför bilen, slängde igen dörren och började hasa mig upp för backen. Hjärtat slog förbrilt och det gjorde ont men det brydde jag mig inte om. Jag hasade mig upp men på halva vägen mötes jag av en fruktansvärd syn. Partnern min kom gående med ett avlångt knyte i händerna. Han hade skjutit mannen. Partnens min speglade bara det hat och den ilska som strålade ut ifrån hans ögon. Men det bytes snart emot skräck när han såg mig liggande på vägen.  Jag snyftade tyst medans jag försökte ta mig upp. Hjärtat slog förbrilt och började att protestera vilt emot den behandling det fick. Jag andades ryckigt och började få dåligt med luft och få svårt att andas. Dunsen inte långt ifrån mig talade om för mig att partnern min hade slängt ifrån sig mannen och sprang ner emot mig. Han satte sig bredvid mig. Tog tag i mig, rullade upp mig i hans knä och tryckte förbrilt på mitt bröst för att hålla igång mitt hjärta. Jag fortsatte att andas ryckigt. Smärtan var oliderlig, vilket bidrog till att jag gjorde diverse grimaser och gnydde ett antal gånger. Partnerns förbrila tryckande hjälpte för en stund.

- Varför skulle du upp för backen för? Fattar du inte att du är för värdefull för mig för det, förstår du inte det? skrek han medan han pillade fram mobilen med den andra handen.

- Ville...... bara....... kolla...... att ..... du var.... okej....., viskade jag.

- Bry dig inte om mig, sa han och kysste mig på pannan. Jag kände salta stänk landa på mitt ansikte vilket måste betyda att han grät. Han fick upp telefonen, ringde 112 och talade snabbt om för dem vad som hade hänt, vart vi var och hur dem kan nå oss. Jag andades ryckigt och kände hur jag förlorade allt mer o mer kraft. Mina andetag blev grundare och grundare.

- Älskling, det är ingen idé. Jag håller på att dö... viskade jag.

Han stannade upp med samtalet, betraktade mig med skräck och skakade på huvudet.

- Snälla ge inte upp, jag behöver dig....

- det ........ är......... okej.....

- Nej det är inte okej. Nej jag tänker inte låta det här ske... SKYNDA ER!! HON DÖR skrek han panikslaget i telefonen.

Jag var så svag så jag orkade inte ens svara. Försökte med all min kraft andas lugnt och djupt men smärtan från hjärtat gjorde det omöjligt. Någonstans långt därifrån kunde jag höra ambulansens sirener. Men det var redan försent.

- Jag älskar dig, viskade jag och gnydde till när jag kände att mitt hjärta hade stannat och gett upp. Precis innan jag somnade in och lämnade den världen såg jag hans anlete fullt av smärta, sorg och hjälplöshet. Den minnesbilden är någonting som skär igenom mig fortfarande så här några timmar efteråt. Jag kommer ihåg precis varenda detalj, precis varenda en.


Kan det hä vara ett minne från ett tidigare liv som andarna vill visa mig? men varför? för att jag inte ska vara rädd för döden, eller är det varning inför någonting? Vad tror ni?



  

 
 
Em

Em

27 januari 2011 22:16

Det kan ha varit det, det kan ha varit ren fantasi, det kan ha varit i princip vad som helst.. Dock är drömmar om döden oftast ett tecken på att det är dags för en ny vändning i livet. Precis som kortet döden i tarotkortleken.. Men för att få veta så kanske en regressions session vore något?? Vi kan snacka om det på msn, har funderingar på att göra det.. Kram Em

http://tala.bloggplatsen,se

 
Ingen bild

Bror

27 januari 2011 23:05

En stund efter jag läste detta så fick jag känslan över att nånting va i närheten av mig igen, men inte av välvilja...
Jag tolkar detta som att någon vill illa, jag föreslår att du gör en rening hos dig och upprättar några skyddsformler. Och lyssna till va dina guider säger dig. Det verkar som om din gud va där och beskyddade dig iaf.

 
Ingen bild

haxhem

28 januari 2011 16:05

Jadu, kommande fara skulle jag säga. Någonting illavarslande och övergreppen kan symbolisera dins kännslor inför det.

Ska tänka mer på det, men som "bror" sa, rena skydda kan vara bra. Och försök fråga din guide om drömmen.

 
Ingen bild

från en vän

29 januari 2011 15:46

Jag tror inte våra drömmar alltid är något vi ska ta till oss av då detta mer gjort dig upprörd
än att d
då du kanske ej var redo för en sån här slags dröm vad dennu ville nå fram till dig med
det gav dig något inte något bra ju
du fick mer förvirring av drömmen
du ska lyssna på ditt inre lita på dig själv
jag tror ej på faror
din guide skulle ju varna dig då det kan du ju lita på hon är med dig som det andra du har i ditt liv som du kan lita på alltid
jag tror ej detta kommer ske i den form du drömt spec inte då döden kom
döden är inte död det handlar om
folk som säger du ska dö eller se upp är bara fega
så säger man inte
det gör mig upprörd
man skrämmer ej andra döden är inte slutet
och det vet du mer än någon annan
du vet ju det
utan hos dig
det handlar om ångest
det handlar om deprision
det handlar om det mest sen handlar om att sitta säkert där du sitter nu att våga förändras att våga växa
men du behöver en förändring av nåt slag
du sitter ej bra så som du sitter nu
kanske bekvämnt men inte så som du vill leva och ska leva din livsväg är mer än sitta och bli frammåtföst
du klarar allt och lite till
kom ihåg vad jag sagt klipp band till dem som suger ur dig
det finns en del som du ska akta dig för
det är ej vad det ser ut att vara
kram

 
Ariadna

Ariadna

30 januari 2011 19:22

Usch, så förfärligt! Det måste ha varit jobbigt att vakna upp efter en sådan dröm. Lyssna på Bror, det tror jag är det bästa...

söta drömmar och Var Välsignad!

http://dimmornasdotter.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Madeleine Gustavsson - 9 juni 2011 18:43

Ibland så händer det så mycket här i världen och nu händer detta. Jag har bestämt mig för att starta upp min egna hemsida och har därmed bestämt mig för att starta upp en blogg där i stället. För er som vill följa med mig dit så är adressen, www.isme...

Av Madeleine Gustavsson - 4 juni 2011 11:33


      Igår så gjorde jag ett hårspänne med några fjädrar. Hårspännet var väl sådär, så jag ska göra om det. Ska sätta fast fjädrarna i ett par hårnålar i stället.    Sen när det är färdigt så är det bara trumman som fattas <3 ...

Av Madeleine Gustavsson - 2 juni 2011 18:51


         Jag älskar att gå barfota. Det är helt underbart att känna moder jord under mina fötter. Det är helt underbart att känna hur hon stödjer mig när jag vandra runt i min egna lilla värld.    Jag vill passa på och tipsa om en artike...

Av Madeleine Gustavsson - 31 maj 2011 14:03


Igår när jag var ute och gick så såg jag den här symbolen på himlen. Har inte en aning om vad den betyder, men jag tror att gudarna försöker att tala om någonting för mig. Frågan är bara vad? vad tro ni?   ...

Av Madeleine Gustavsson - 31 maj 2011 00:24


  Ikväll hade jag en riktigt riktigt magisk afton. Jag var på möte med Xtravaganzan och på vägen hem så passade jag på att betrakta himlen medan jag gick. Fick direkt svar på den frågan som jag ställde mig,  vilket glädjer mig. När jag kom hem så gic...

Presentation

Tidigare år

English

Fråga mig

15 besvarade frågor

Gästbok

Länkar

Sök i bloggen

Besöksstatistik

Omröstning

Vilken religion anser du att du tillhör?
 Ingen, är ateist
 Är inte riktigt säker
 Min egen
 Wicca
 Buddhism
 Hinduism
 Kristendom
 Islam
 Judendomen
 Nyhedendomen
 Shintoismen
 Gnosticism
 Min tro står inte med här

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12 13 14 15
16
17
18 19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2011 >>>

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS


Ovido - Quiz & Flashcards