I natt drömde jag någonting som var väldigt jobbigt för min del. Jag drömde att jag var en liten judisk flicka som var med under andra världskriget. Bodde tillsammans med min far och mor på någon typ av flyktning förläggning precis utanför en stor stad. Allting verkade lugnt och jag vet att jag vaknade upp i en säng som var alldeles för liten för mig. Minns så väl den unkna doften och kylan som mötte mig när jag klev ur sängen för att ta mig ut till toaletten. Väl ute på toaletten så skulle jag tvätta mig i ansiktet och råkade då titta ut genom det lilla fönstret som befann sig ovanför handfatet. Synen jag mötte har etsat sig fast på min näthinna. En soldat kom springande emot byggnaden med ett antal soldater bakom sig. Skrikande sprang jag ut ur toaletten, väckte mina föräldrar som sen sa att vi var tvungna att fly. Skott hördes precis utanför dörren och en bomb släpptes inte långt i från fönstrerna, så dem sprack. Duckandes tog vi oss ut och hann precis fly innan huset sprängdes till bitar. Det sista jag minns är att min guide säger åt mig att jag klarade mig undan från den träffen. Men nåt mer än det sa hon aldrig sen, så jag vet inte alls vad som hände efter det sen.

Personligen så tror jag att detta var en dröm om ett tidigare liv. Det var ett sätt för min guide att visa mig varför jag är så sjukt rädd för höga smällar och plötsliga ljud. Jag tackar för det men samtidigt så kan jag inte låta bli att fundera på vad som hände sen-