Jag inte har skrivit någonting på ett par dagar nu. Har inte mått bra på grund av att jag inte har nåt sommarjobb och därmed ingen inkomst, så nu vet jag inte alls vad som kommer att hända med mig.. men men jag litar på min tro och min guide och hoppas att de leder mig i rätt riktning, för nu har jag verkligen ingen som helst aning om vad som komma skall. 

Under dagen fick jag en fråga som jag tror att nästan alla ställer sig lite då och då. Jag fick den från Miiin och eftersom jag vet att många av mina läsare just ställer sig den frågan så tänkte jag att jag skulle svara på den så här.. Hoppas det inte gjorde dig någonting, Mickis (får ja kalla dig för det??) att jag la upp den här??

Hur gör man om man tror att man har hittat ett av sia kraftdjur då? Hur lär jag känna det bättre? Tycker sånt här är så spännande, men jag kan verkligen ingenting om det! :) 

 Först och främst så vill jag säga, att du kan mer än vad du tror. Som svar på din fråga så är det bästa sättet att lära känna ditt kraft djur att faktiskt umgås med det så gott det går. Om du tex har ett får som kommer till dig hela tiden i dina drömmar eller genoma visioner och meditationer så kan du, om du har en gård i närheten eller tillgång till en 4 h gård, gå till denna och spendera så mycket tid som möjligt tillsammans med detta djur. Om det är mer av den exotiska sorten eller en en mindre vanlig art så är det bästa sättet att faktiskt betrakta dem på en djurpark och på så sätt försöka få en mer psykisk kontakt med dem. Vi kan ta mig som exempel. Jag fick för ett par dagar sen reda på att jag har häst som ett av mina kraftdjur (man kan ha upp emot 7-9 stycken beroende på vilken tradition man vänder sig till) och det passar mig alldeles utmärkt eftersom jag har en 4 h gård inte långt ifrån där jag bor. Där bor ett antal hästar vilket i sin tur bidra till att jag har en stor möjlighet att lära känna detta djur mer på djupet. Om man däremot inte har tillgång till en gård, en djurpark eller om ens kraftdjur ett utdött djur så är det bästa sättet att lära känna dem, genom meditation eller trummresor. Det senare utför jag väldigt ofta och kan starkt rekommendera det eftersom det är ett väldigt bra sätt att ta reda på hur just ditt kraftdjur fungera och vad det vill hjälpa dig med. Det är ett super bra sätt att kommunicera med djuren och samtidigt få små medelanden eller ledtrådar på saker som man fundera på i verkligheten. Tro mig dem vet mer om dig än du kanske själv gör! Samtidigt som du lär känna ditt djur så lär du också känna en del av dig själv!

Jag vet inte om jag har skrivt om detta ämne innan men jag gör det nu. Jag har aspergers syndrom och för er som inte vet vad det är så ska jag härmed förklara.

Aspergers syndrom tillhör de så kallade neuropsykriatiska funktionsnedsättningarna, där bland annat tourettes och autism ingår. Att ha aspergers innebär inte att man är dum i huvudet eller på något annat sätt behövs ses som en icke fungerande människa. TVÄRTOM VI ÄR MYCKET KOMPETENTA PÅ DET SOM VI ÄR INTRESSERADE AV OCH ÄR DÄRMED MED ETT STORT PLUS FÖR SAMHÄLLET. 

Symtom:

• Man har svårt att hantera känslor och uppfatta subtila signaler från andra Känslor är rena vetenskapen för våran del. Vi kan inte ens förstå våra egna känslor och då undra man med automatik hur ska vi då kunna förstå hur andra tänker och reagera? Att se hur andra tänker är det inte tal om eftersom vi inte kan uppfatta att andra huvudtaget har känslor. Jag vet att det kanske låter känslokallt men det är så jag är. Jag kan inte se någon skillnad på om folk är riktigt arga, ledsna eller bara irreterade. Det är en hel vetenskap för min del.
• Man har svårt att hantera alla intryck. Det vill säga: En normal (ush vad jag hatar det ordet!!!) person kan hantera intyck och sortera bort dem som dem inte behöver. Detta sker helt omedvetet i deras hjärnor, det är hjärnan som hantera allt vad det gäller intryck och insamlande av information. Jag, tex, kan inte sortera mina intryck som fullkomligt rasar in från ögon, hud och tunga. Det går bara inte, vilket i sin tur leder till att jag är trött hela tiden och lider av en så kallad overload.
• Vi kan ses lite om äldre än vad vi egentligen är. Ger ett så lkallat lillgammalt intryck.
• Betraktas lite som en professor av de i närheten, heheh här kan jag direkt intyga att det stämmer för min del. Jag älskar att samla på mig kunskap om allt o hans moster, i förhoppningen att jag en dag kommer att ha användning för min något udda kunskap ;P
• Lever sin egna lilla värld, ja det kan man väl säga att jag gör när jag är sur eller deprimerad eller bara vill fly verkligheten för en stund.
• Begränsade och egen artade intressen..... hmmmm ja vad ska man skriva där tro.... hmmmm... egenartade intressen ja de kan man ju lugnt säga att jag har. Nu menar jag inte shamanism eller häxkonster (som är en stor del av mitt liv) utan det faktum att jag älskar turtles och kan allt om dem... hahah...
• Man har lätt att lära sig stora mängder fakta men har sen svårt att berätta varför man lärde sig just dessa och hur man sen ska kunna använda sig av den.
• Här kommer en riktigt rolig grej, enligt mitt tycke, vi har svårt att uppfatta metaforiska uttryck. Vad jag menar med metaforiska uttryck är alltså sådana som "vi hoppar över fikat". Jag har fått träna mig till att inte ta dessa uttryck som bildliga, vilket in sin tur innebär att jag inte missförstå dem, men när det kommer nya uttryck som jg inte har hört innan så kan det uppstå en himla massa roliga och icke roliga situationer.
• Vi har en tendens till att tala med formellt uttryck och kan ibland till och med hitta på egna ord och uttryck.
• Har annlunda röst eller tal, här kan jag inte uttrycka mig eftersom jag inte kan uppfatta om jag talar entonigt eller inte. Men jag tror inte att jag gör det. Det får familjen och de kompisar som vill, kommentera om.
• Utrycker ofrivilliga ljud
• Har en ojämn kurva var det gäller begåvningar och icke begåvningar. Jag tex är mycket bra på att skriva och kommunicera med folk medan jag hatar allting som har med matte och göra.
• Vi talar, talar och talar men har svårt att avbryta oss själva och lyssna på andra. Jag har själv den tendens, men ni som råkar ut för det nästan dagligen, måste veta att jag absolut inte gör så för att verka arrogant eller för att jag inte lyssnar på er, FÖR DET GÖR JAG, men det är bara en del av den jag är och en av de större svårigheter som jag har att tampas med. Men jag försöker så gott jag kan.
• Saknar empati, förmågan att ha en inlevelse, jag kan kanske inte förstå hur andra se och tänker om saker och ting men det behöver inte betyda att jag inte kan känna för den personen , för det kan jag.
• Gör naiva och pinsamma påpekanden, är jag inte medveten om att jag har gjort men det har jag säkert..
• Har avvikande blickkontakt...  OOOOOOOOOOOOOOO JAAAAAAAA  det kan man lugnt säga att jag har. Nu har jag övat mig att möta folks ögon men ack så obehagligt jag tycker att det är... det är som att titta in i någon annans själ och upptäcka deras möra hemligheter, vilket jag absolut inte vill göra..
• Vill umgås med folk, men på sina egna vilkor. Vad innebär det här då? jo vi som har aspergers tycker allt som oftast att det är lättare att umgås med folk om det sker på våra vilkor, dvs om vi har bestämt det. Jag har inte någon större svårighet med att umgås med folk men det ska helst ske nr jag känner att jag kan och orka.

Många av de symtomen som jag skriver om där uppe och som jag kommentera, har jag tagit från boken "om aspergers syndrom, en handledning för lärare" skriven av Tony attwood. Men eftersom en del av de symtomen eller kriterier som han kallar det för var inriktade på barn (varför i hela världen ska det vara så sjukt svårt för forskarna att skriva rapporter som är inriktade på vuxna med aspergers syndrom för? för all forskning som sker angående aspergers sker på pojkar i åldern 1- 20 ungefär, då börja man undra, vart tog flickorna vägen??) så har jag valt att bara ta med de viktiga, allt för att ni ska få ett hum om hur saker och ting fungera för mig och de som har samma problem som jag. FAST JAG VILL INTE KALLA DET FÖR PROBLEM eftersom det ger en så negativ klang på det hela. I stället för att man som person ska se problemenen man har så kan man se de förmågor man har i stället, för de finns där, det lovar jag.

Jag skrev av mig detta för att jag vet att det finns läsare där ute som inte vet vad aspergers är och vad det innebär att ha det. Min ambition är att komma ut i samhället och öka kunskapen om aspergers, och andra funktionsnedsättningar, och därmed öka samhällets respekt och kunskap.!

Nu på torsdag ska jag dessutom har en föreläsning för en grupp med studenter, om funktionshinder och sex, klockan 17.30 - 20.30 Jag ser verkligen fram emot den och hoppas att jag åtminstone kan bidra med någonting.

woho sicken dag idag... ingenting dåligt absolut inte... jag har bara sprungit runt som en skottspole runt hela skällby känns det som. Idag var jag på jakt efter lite maskrosor och brännässlor så att jag kunde göra lite olja och lite brännässle vatten att bespruta mina kära blommor med. Brännässlor fanns det hur mycket som helst men det fanns inte ika mycket maskrosor så jag fick lite motion idag när jag skulle försöka se om jag kunde finna några, vilket jag till slut gjorde. Så nu har jag både maskrosolja och maskros vatten stående här hemma. Vattnet är bra att dricka lite av om man har ont någonstans eller om man har ont i någon led. Maskrosor är bra för rematism och för min del så kan jag säga att det stämmer. Jag hade till och med lite maskrosvatten i badvattnet nu när jag badade och jag måste säga att det gjorde susen.

När jag väl var ute s¨passade jag på att fota lite och njuta av moder jord i hennes vackra skrud och melodi. Fullkomligt underbart <3

Förresten under gårdagen så fick jag dra upp några rosenrötter nere på kolonin. Snacka om att jag blev glad när jag fick chansen till att dra i dessa underbara liv och dra nytta av vad de har att ge oss. Nu väntar jag bara på at dem ska torka ordentligt så att man kan göra te på dem eller kanske till och med äta dem <3

Någon som har tips på vart man kan köpa snygga dagböcker? Jag vill så gärna skriva dagbok, men problemet för mig är att jag skriver några dagar sen så tröttnar jag. Någon som har tips och råd på hur man kan hålla andan uppe så att säga???

Ledsen att jag inte har varit så aktiv den senaste tiden. Verka som om vi alla har någonting att arbeta med. För min del så är det en hel del jobb med mig själv andligen. Dagligen så jobbar jag med mig själv och det går sakta men säkert framåt. Fast jag verka inte ensam om att jobba med mig själv. Verka som om det är flara andra som också som jobbar med sig själva just nu. Verka som om vi är inne i en sådan period just nu.

  Nu har jag bestämt mig för att genomföra en rening av lägenheten. Innan dess så ska jag dock iväg och handla med pappa och hyra en film till kvällen. Det blir Devil. Har velat se den så länge. Men innan dess så ska jag städa och rensa ut lägenheten från alla dessa andar som verka ha bosatt sig här. En del av dem ska ut. I alla fall dem som inte är här av ren o skär välvilja. Så det blir att plocka ut ifrån vardagsrummet, dammsuga golvet och tvätta av badkaret för det är det som behövs göra och sen en hel del annat som jag inte skriver här. Ska göra en liten protectionbag och lägga under kuddarna i sängen, så att inga andar kan komma och störa oss när vi sover :)

Igår när jag läste i min underbara bok, så kom ett citat och inprincip slog mig på käften rent bildligt. Längtan driver mig framåt medan rädslan tyglar mig. Det fick mig att börja fundera, hur är det med mig egentligen. Vad är det som driver mig, är det längtan eller är det rädslan som tyglar mig? Jag tror personligen att det är både och, att det är längtan efter någonting som driver mig framåt medan de också är rädslan som håller mig tillbaka. Tror dock inte att jag är ensam om det utan det är förmodligen fler som tycker och känner som jag, eller är jag helt ensam?

Vad är det som driver er?