Idag så har jag läst två, för mig, mycket speciella bloggar (Mikaelas och Moonwitch) och båda av dem fick mig att fundera på två olika sätt.

Först o främst så vill jag säga till dig, Mikaela, att jag förstår dig mycket väl när du skriver i ditt inlägg Jag blev vi. Jag har själv råkat hamna i den sitsen. Det är ungefär som att man på nåt sätt växer ihop när man blir sambo med någon, man upphör att existera som sig själv och blir på nåt sätt en kombination av sig själv och den person som man bor med. Tycker det är synd att det är så. Man vill ju vara sig själv och inte någon annan. Personligen så försöker jag att bryta mig ur den sitsen samtidigt som jag självklart vill vara tillsammans med min sambo. Precis som allt annat så är det en sorts balans gång.

Från att ha varit fundersom när jag läste Mikaelas inlägg så blev jag väldigt glad när jag läste Moonwitch. Hon har nämligen fått biljetter till Bonjovi i sommar och jag kan i ärlighetens namn säga att jag är sjukt avis. Hade lätt velat se dem, trots at jag kanske inte är världens största fan. Haha. Men jag unnar henne dem och hoppas verkligen att hon njuter av konserten och blir lycklig :)

Jag unnar er all lycka och kärlek i världen.

Idag har jag bestämt mig för att jag ska ha en bra dag. Jag ska plugga lite på biblan, då blir det både shamanism och stonehenge. Tänkte jag skulle börja läsa en bok om shamanism som heter Vår tids noaidi. Vet dock inte hur den är, men jag hoppas helt klart att den är lika intressant som den avhandling av Jörgen I erikssom som jag läste för några dagar sen (det var därifrån som jag fick faktan till texten om yggdrasil)

För er som vill läsa avhandlingen om yggdrasil så heter den Världsträdet och den kosmiska väven. Jag kan helt klart rekommendera den eftersom den är fullkomligt fullproppad med rolig fakta som är skrivet på ett lättläst sätt. 

Sen efter det så ska jag in på ett köpcentrum för att köpa lite mer kanelstänger till mitt altare inför yule och lite julte inför morgondagen. Fundera också på o se om jag kan hitta en liten  gullig tomte eller någonting i den stilen, på min nya favorit affär, dimoda. De har 

nu håller jag på och planera min yule. Har under dagen bakat mina yule kakor och under morgondagen så ska jag städa altaret, rena det och dekorera det med ett egenhändigt gjort pentagram gjort på kanelstänger och röd tråd, en guldfärgad ljuslykta och en skål med valnötter och hasselnötter. Bakom ljuslycktan så ska det stå ett stort mörkgrönt ljus.

Sen på själva yule så ska jag vakna tidigt njuta av soluppgången med en stor kopp julte och försöka att se månförmörkelsen som kommer att ske någongång vid 7 tiden tro jag det var..Sen så ska jag vila en stund för att sen på kvällen fira en ritual där jag tänder en massa ljus och fira gudens födelse.

Jag hoppas verkligen att alla får en lika magisk yule som jag tänker ha.   

Idag så började jag att läsa så mycket som jag bara hann om shamanism och då allra helst nordisk shamanism. Oj Oj Oj säger jag bara. Det är sjukt intressant och absolut någonting som jag ska fortsätta att läsa om. Det som slog mig under läsningen var att mycket av det som shamanerna tror på är mycket av det som jag själv står för och tror på. Bland annat så menar dem att allting här i världen har en relation till varandra, vi är alla en del av samma enhet och fungera därmed som en helhet. Ingenting eller ingen står utanför. Allt är sammanvävt med vartannat. Det som slog mig mest var avsnittet om urträdet yggdrasil. Alltid har jag trott att trädet yggdrasil var eller är just ett träd, men författaren sa att det är vi människor som är trädet och att trädet är oss. Vi kan inte finnas utan varandra. En ganska så bra tanke va?  Det är det träd som håller upp och är grunden till de olika världar, 9 till antalet, som universum består av. Författaren pratade även om att man kunde se yggdrasil på två olika sätt, dels det yttre träd som mytologin berätta om men också de träd som finns inom oss. Vi har alla yggdrasil inom oss psykiskt. Vad jag menar med det är att vi alla har ett undermedvetna, jaget och överjaget (ush någon som får en flashback?, det får jag!). Undermedvetna symbolisera rötterna, jaget symboliseras av stammen och överjaget symboliseras av kronan och dess lövverk. Har ni tänkt på det? Nej det har jag inte heller gjort förens jag läste om det idag. Men jag måste säga att jag håller med honom. Visst det lät väldigt typiskt freud när jag läste det men när jag väl började tänka efter så tyckte jag faktiskt, som sagt, att det mycket väl stämmer med den bild jag har av mig själv och omvärlden. 

Han skrev också väldigt mycket om nornorna, urd, skuld och verdandi, och deras roll i världen och universum. För er som inte vet vilka nornorna var så är det dem systrarna som enligt den nordiska mytologin väver alla människors öden i en enda stor väv. Ingenting undgå dem och det är dem som bestämmer människornas öde. Men inte bara människornas utan hela skapelsen med dess varelser och invånare. Allting är sammanflätat med vartannat, det är därför som indianerna säger att dem har en bror i stenarna eller träden. Ingenting utesluts eller glöms bort. Men hur ser man då Urds väv? denna väv som håller ihop allting. Jo det finns en övning som författaren beskriver och som jag själv omedvetet har utfört ett antal gånger.

• Gå ut en gryning eller skymning, eftersom det är då slöjan mellan de olika världarna är som tunnast.
• Betrakta en sten, en skogsdunge eller ett par träd på lite håll. Titta strax bakom objektet men med avslappnade ögon. Överansträng dig inte!
• Snart ser du en ljusblå aura som omger objektet och eller mellan dem. Detta är Urds väv.

Tror mig det funkar, men man måste ha tålamod och inte överanstränga sig. Första gången jag gjorde det så överansträngde jag mig och fick huvudvärk. Då hade jag en svag aning om vad det var men trodde samtidigt att jag var knäpp. Inte kunde man se trädens aura. Därför så känns det så skönt när man nu har läst att en författare och shamanerna ser samma sak som jag. Nu behöver jag inte känna mig ensam.

Hoppas ni fröjdas över läsningen lika mycket som jag gjorde.      

Den här videon bara måste jag visa. Jensen ackles (som spelar dean i supernatural) mimar till Survivors The eye of the tiger. Han är fullkomligt bäst i den här videon. Se o NJUT!

Idag så har jag haft en helt okej dag. Fast den började väl inte så bra om man säger så. Tycker nämligen inte om att behöva tvinga ner medicin i min lilla rockys hals medan han fräser, spotttar och morrar åt en.. suck.. men men man få tänka på att det är för hans eget bästa.

När det väl var gjort så var det bara att ta på sig kläderna och dra ut i kylan och gå och handla. När jag väl kom ut så var det så kallt att kylan riktigt bet sig i kinderna på en. Fast det brydde jag mig inte särskilt mycket om. Visst det var kallt men samtidigt så kunde jag inte låta bli att njuta av att få vara ute och känna vinterns bitande kyla emot kinderna. Dessutom så såg jag gudinnans unga anlete på himlen. Det styrkte mig och fick mig och inse att vintern är någonting som ingår i helheten. Vintern är också någonting som är väldigt vackert enligt min mening.

Försöker att inte klaga på att det är kallt men ibland kan man inte låta bli. Fast på den senaste tiden så har jag försökt att klaga mindre eftersom jag vet att våren kommer inom en snar framtid.

Nu är det vinter och då menar jag verkligen vinter. Det är mörkt, kallt och snöigt. Vad är det som är så speciellt med det? Jo för mig så är det väldigt speciellt. Jag har aldrig varit speciellt förtjust i vintern men det tror jag bero på att jag aldrig har sett den i sin helhet eller i samband med de andra årstiderna, den har liksom bara varit någonting som har kommit huxflux.

För några dagar sen, när jag var ute i kylan och gick så insåg jag en sak som jag inte har tänkt på innan. Jag såg allting runt omkring mig i cykler och började att tänka "för bara några månader sen så var det sommar och såg ut så här... ". Förmodligen så har jag haft ett ganska så linjärt tänkesätt innan för nu kändes helt plötsligt inte vintern så jobbig och allmänt dålig som den har gjort innan. Jag vet ju att våren och sommaren återkommer, trots att det kanske en väldigt lång tid. Jag har till och med slutat att klaga på vädret och tatt på mig lite mer kläder och försökt att njuta av det som gudarna har att ge oss. Naturen är underbar i all sin prakt och mindre praktfulla attribut. Vintern är en del av helheten och ett sätt för guden och gudinnan att få en välbehövlig vila innan våren med alla dess bestyr kommer. Det är också ett sätt för oss att få en chans att dra oss tillbaka och fundera på saker som är viktiga för våran del.

Idag kan man verkligien säga att jag fick ett ordentligt overload. Ush. Hade 10 miljoner tankar i huvudet och det var inte särskilt bra. Sen så skulle jag ju bara ta bussen hem vid en tid som inte var allt för bra, vilket höll på och driva mig till vansinne. Hade inte direkt mina chakran stängda vilket i sin tur gjorde så att jag drog åt mig all möjligt skit som jag inte skulle göra. Höll på och bryta ihop kändes det som. Hade bara lust o ställa mig upp i bussen och be alla att hålla käften, men det kan man ju inte direkt göra heller. Nästa gång så skah jag ha ed mig min ipod och sätta den på högsta volym.

Igår så hände nåt lustigt. Efter att ha firat min käre far och druckit ett antal koppar kaffe så visste jag att jag inte skulle kunna sova så bra på natten. Sagt och gjort, jag hade problem att somna men rätt som det var, när jag låg där och blundade, så hamnade jag i ett meditativt tillstånd. Det konstiga är att jag absolut inte hade planerat det på nåt sätt. Men men jag befann mig i en typisk svensk skog full med vitmossa och doftande granar. Det doftade den typiska höstdoften, av fallna löv och blöt mark efter ett regn. Jag vet så väl att jag satte mig ner mitt ibland vitmossan och njöt av den när det plötsligt dyker upp en brunbjörn från ingenstans och attackera mig. Jag försvarar mig så gott jag kan och lyckas i villevallan att ta dö på den stackars björnen. Ledsen och med tårarna rinnande ner för kinderna satte jag händerna på den, bad den om ursäkt för vad jag hade gjort och lutade mig sen emot den och grät. Efter en stund så kände jag hur den började att röra på sig igen, suckade lätt och reste på huvudet. Rädd för att den skulle attackera igen så backade jag undan men denna gången så buffade den bara på mig, nosade lite lätt och ville att jag skulle klia den bakom öronen (kommer så väl ihåg känslan av dess päls mellan fingrarna). Då var den väldigt kärvänlig och vi gosade en stund tills jag till slut somnade. I samband med det så somnade jag i verkligheten med.

Vad kan detta betyda? guiden min säger sök svaret inom dig så finner du det. Vad tror ni att det kan betyda?

Förövrigt så planera jag att ha en utesittning, dock inte lika lång som shamanerna har men ändå, de sitter i fyra dagar utan varken kontakt med omvärlden eller mat, där jag försöker att komma i kontakt med naturen och mig själv. Vet dock inte vart jag ska ha den. Vet dock med all säkerhet att det inte kommer att genomföras förens till sommaren/våren, detta eftersom man då förhoppningsvis kan slippa kylan och regnet. Kommer att försöka att fasta åtminstone en dag innan och en dag efteråt. Ska se om ja inte kan genomföra den på en helg, så att det blir åtminstone 2,5 dag eller någonting i den stilen.