när jag inte kunde sova så fick jag besök. Mina gudar kom på besök och bad mig att börja jobba på en mandela som de tro att jag kan ha användning av. De visade mig hur den skulle se ut och jag måste säga att det är något av en utmaning. Om jag får den riktigt riktigt bra och så som jag vill ha den så ska jag brodera den med så att jag har den på en meditationskudde.

De bad mig också att fortsätta med att sätta mig in i deras miljö och den information om den mesopotamiska mytologin som finns. Så det ska jag göra. Och för att tacka för den inspiration och den information de har gett mig så ska jag tända mina kolbitar och bränna enbär till deras ära under kvällen. Enbär fick jag nämligen reda på igår att man eldade i det antika mesopotamien till gudarnas ära.

Ayanna och shamash, ni som kommer från människans vaga, ni som ger mig den inspiration och glädje som jag behöver för att ta mig vidare, jag tacka er! <3

Jag håller på och läsa denna underbara boken. Trots att jag inte har läst färdigt den så känner jag att jag måste få skriva av mig angående den. Jag har inte testat övningarna än eftersom jag inte har kommit så långt än men jag kommer dit förr eller senare. Det som jag skulle vilja säga är att jag känner så väl igen mig i deras beskrivning av hur världen egentligen ser ut. För min del så är världen uppstöd av yggdrasil, som egentligen är en slags metafor. Vad det skulle vara en metafor för vet jag inte riktigt. Jag har planer på att rita upp en bild eller en tavla som är baserad på Farrar och Bones beskrivning av hur världen verkligen ser ut.

Det som fashinera mig mest är det dem skriver om hur psyket fungera och hur det är uppbyggt i de olika stegen, undermedvetna, jaget och överjaget. I det undermedvetna finns våra basala instinkter, så som äta, para oss osv, i jaget finns själva personligheten men också de lagar och regler som reglera det undermedvetna och i överjaget finns den del av oss som verkligen är oss och en kontakt mellan oss och det gudomliga. Här, precis som i allt annat, så gäller det att ha en slags balans. Jag kan ha missuppfattat allting så om det är någonting som inte alls stämmer så var inte rädda för att kommentera!

Ärligt talat så har jag läst om detta innan (på gymnasiet) men då förstod jag inte alls vad dem menade med de olika stegen, de var som en outforskad värld för mig men nu så förstår jag mycket väl vad det innebär och hur det ser ut.

De skrev också om animus och anima och hade ying och yang som exempel vilket gjorde att min bild av just ying och yang blev mycket bredare. För er som inte vet vad animus eller anima är så animus den kvinnliga delen av mannens själ och anima den manliga delen av kvinnans själ. Vi har alla egenskaper av det andra könet i oss men hur vi väljer att behandla dessa är individuellt.

Hur resan in i de olika världarna går, ja det får ni reda på framöver :) Jag ska snart ut i världen och njuta av de vindar som guden Enlil (babylonisk/assyrisk gud som bestämmer över vindarna) rör upp :)

Jag har funderat mycket under de senaste dagarna. Mestadels på den där drömmen som jag drömde för ett par dagar sen. Vad kan den betyda? En del säger att den ska ses som en varning, att någonting kommer att hända, andra säger att det är någonting som jag ska ändra på och ytterligare andra säger att det bara var en dröm och att jag innte ska ta den på särskilt stort allvar. Personligen så tar jag den på allvar. dels för att den var så sjukt tydlig och dels för att jag fortfarande kommer ihåg varenda liten jäkla detalj. Kommer ihåg hur det kändes att ligga på den våta, kalla marken, hur det kändes att inte kunna andas ordentligt, hur kärleken till den här personen riktigt strålade ut från varenda liten cell i min kropp och hur regnet smattrade emot min kind när vi satt ihopkurade på vägen i väntan på ambulansen. Men mest av allt så kommer jag ihåg den blick han gav mig, full av räddsla, ilska och mest av allt outhärdliga sorg, precis innan jag dog. Men vad drömmen betyder det, i sin helhet, har jag fortfarande ingen aning om. Bara att den mycket väl kan ha varit en tidigare del av ett tidigare liv eller ett sätt för andarna att visa mig att döden inte är någonting som man ska vara rädd för. Döden är ju trots allt en del av livet och någonting som man dessvärre måste acceptera. Det har jag dessvärre fått lära mig den hårda vägen, fast jag tror inte att det är lätt för någon när djur, en klasskompis eller en nära släkting går bort.   

Jag måste erkänna att jag har tänkt mycket på döden de senaste åren, inte för att jag vill ta självmord eller någonting i den stilen, utan mest för att jag faktiskt vill ta reda på vad som händer efteråt och hur det känns. Är så himla nyfiken på hur landet på andra sidan ser ut och vilka som kommer att möta en när man väl går över sen. Drömmen kan helt enkelt vara ett sätt för andarna att undervisa mig eller hur man nu ska kalla det, det är ett sätt för de att berätta för mig att det inte är farligt, att man inte behöver vara rädd och att det inte är så farligt som man tror. Det är ett sätt för dem att göra den mindre skrämmande. Vilket jag verkligen uppskatta väldigt mycket eftersom jag har varit så rädd för den förut. Dessutom så tror jag att det är ett sätt för dem att försöka visa för mig att jag ska ta vara på det liv jag har och göra någonting ordentligt av det. Kan jag ha rätt???

Som ni alla vet så läste jag för ett tag sen en bok som heter I shamanens cirkel (entering the cirkel har jag för mig att den heter på engelska). Den är skriven av Olga Kharitidis och handlar om hennes resa till en liten by långt upp i Ryssland. En resa som kom att förändra saker och ting för henne ganska så grundligt. Jag har valt 3 citat från boken som jag kommer att grunda de 3 kommande inläggen på, eftersom det är citat som jag tycker att alla ska ta vara på och tänka på.

Det första citatet behandlar den förändring som vi alla är på gång att inträda i.

"Ditt folk kommer att gå igenom stora förändringar på det personliga planet. Det kan verka som om världens ände står för dörren. På många sätt stämmer det, för mycket av den gamla världen kommer att ersättas av ett nytt slags tillvaro. Varje individs psykologiska struktur kommer att förändras på ett mycket genomgripande sätt, för den gamla verklighetsmodellen kommer inte längre att räcka till. Ditt folk kommer att uppleva och lära sig förstå en annan sida av sin natur. Det kommer att ske på olika för varje person. För somliga kommer det att vara enkelt och ske nästan från den ena stunden till den andra. Andra kommer att behöva kämpa sig igenom smärta och påfrestningar. Det kommer till och med finnas människor som är så djupt rotade i era gamla verklighetslagar att de inte kommer att märka någonting alls " (Olga Kharitidi, Shamanens cirkel, sid 169)

Det här var en av de många citat som fick mig att riktigt tänka efter. Den förändringen som vi redan står under är förmodligen den som det pratas om i texten. Vilken förändring undrar ni då? Som ni alla förmodligen redan vet så ska världen förändras på ett sätt eller annat under 2012. Om detta kommer att ske genom att världen går under eller genom naturkatastrofer är det ingen som vet. Personligen så tror jag precis som i texten att förändringen kommer att ske psykiskt och inte fysiskt. Vi kommer att bli mer medvetna om oss själva men också om de varelser och världar som faktiskt finns runt omkring oss. Vi kommer helt enkelt att se på saker och ting på ett helt annat sätt än vad vi kanske ha gjort innan. Men för att den ska kunna ske så måste vi vara öppna och kanske till och med villiga för den. Det är så jag uppfattar den sista meningen, att dem som inte märker av den är dem som helt enkelt inte är öppen för den. Jag hoppas verkligen att ni förstå vad jag menar.  

Vad tror ni? Hur kommer den här förändringen att ske? Kommer den att vara så våldsam som den skildras i tex filmen 2012 eller kommer den ske på ett mer psykiskt plan?

På förfrågan från en kär vän till mig, så ska jag skriva ett inlägg där jag lämnar lite tips angående hur jag har lärt mig de saker jag har lärt mig och hur man kan göra för att lära känna andevärlden och de guider som vi alla har.

Bakgrund:

Först vill jag bara skriva en liten bakgrund där jag skriver hur jag ser på andevärlden och vad de guider vi alla har egentligen är. Jag nämner också lite hur guiderna väljer en (har jag kommit fram till genom nästan daglig kommunikation med min egna guide och genom drömmar) och hur de kan kommunicera.

Andevärlden:

Andevärlden är enligt mig ingenting som vi lever avskilt ifrån. Vi har alla kontakt med den varje dag vare sig vi vill det eller inte. Hur man väljer att ha kontakt med den och hur den ser ut är enligt mig någonting som är ytterst individuellt och personligt. Jag tror varken på en himmel eller ett helvete utan mer på en slags spegelvärld eller tvärtomvärld där invånarna blir gott behandlade av de väsen som befinner sig där.

Allting runt omkring oss är energi, vi är energi och när vi dör så försvinner inte den energi som utgör oss.. Ni kommer väl ihåg när man på fysiken talade om att energi inte försvann utan omvandlas till ny energi. När vi dör så kan vi antingen välja att stanna kvar här som guider till de som betyder mycket för oss eller gå vidare. De som stannar kvar som osaliga andar är oftast inte medvetna om att de har dött eller så vill de föra någonting vidare till kommande generation.  Så de guider som vi alla har är i grund och botten ren o skär energi som kan välja att ta olika former i form av släktningar, totemdjur eller kraftdjur. Min till exempel är en äldre dam från min fars sida, sen en lång tid tillbaka, som ibland kommer som henne själv eller i form av en brunbjörn. Hur de visar sig kan variera men oftast bruka det vara genom ens drömmar. 

Hur väljer de en då? när man föds så träder guiden in som en guide som följer en genom livet. Hur de väljer en är en ganska så svår fråga att svara på men man vet när man har en guide med sig. Hur`? jo för att de kan kommunicera genom drömmar, genom olika händelser i vardagen, i släktingar och vad de säger och gör, genom tankar (de kan mata in tankar i ens huvud om man inte lyssna tillräckligt på dem). 

Har ni någon fråga om guiderna och andevärlden så är det bara att kommentera så ska vi se om jag kan svara på det. Var ej heller rädda för lägga in er syn och åsikt om det hela. Diskussioner är alltid roligt.

Tips och trix:

• Ett bra sätt att komma i kontakt med dina guider är att du öppna upp dig för andevärlden och meditera. Du öppna upp dig genom att öppa upp de 7 olika chakrarna som finns i din kropp. Hur du gör det är personligt. Jag har en som jag har lärt mig från en mycket betydelsefull vän men efterso jag har lovat henne att inte avslöja den så gör jag inte det. Det finns en massa bra sidor på nätet där man får reda på hur man ska göra.
• Lyssna på vad din inre röst säger dig, den är en direkt kontakt till det gudomliga och dina guider
• Lyssna på dina känslor
• Ett bra sätt att lära sig om häxkonst är att bara gå ut i naturen, lyssna på alla ljuden och låt dig bli ett med moder jord. Hon talar till dig genom trädens sus, djurens läten, fåglarnas kvitter eller eldens  sprak. De tankar och de förnimelser du får i samband med ditt besök ute i det fria är dem som du ska använda som din lärare. Det är också ett sätt för guiderna att tala till dig.
• Lyssna på dina vänner, de kanske inte är så insatta eller så kan de mycket mer än vad du kan, respektera det och se det som ett sätt för er att lära utav varandra.
• Försök att komma ihåg dina drömmar och skriv ner dem. De är ett språk i sig och kan vara svåra att förstå.
• Håll koll efter symboler. Den mänskliga hjärnan är byggd för att kunna förstå symboler bättre än ett språk. Symbolerna talar till oss. Betrakta dem, kom ihåg dem och ta reda på vad de betyder.

Hur lärde jag mig om häxkonst och allra helst att komma i kontakt med min guide. För det första så vill jag påpeka att det är ingenting som sker över en natt. Jag har lärt mig om häxkonst och att komma i kontakt genom att prata med kompisar (Mia jag tackar dig för allt du har lärt mig o för att du har varit en sån god vän till mig. Love you), umgås med naturen, lyssna på min inre röst, tolkat mina drömmar och läst mycket. Jag har också lärt mig en himla massa i rent utbyte med andra, tex familj och vänner.

Jag har under dagen försökt att tolka den drömmen som jag hade om mitt tidigare liv. Den har hjälpt ganska mycket. Hur då? Jo för nu vet jag varför jag är så himla rädd för plötsliga smällar och raketer. Jag har under större delen av mitt liv alltid funderat på varför jag är så himla rädd för just raketerna. Mamma o pappa förklarade för mig att jag är rädd för plötsliga ljud eftersom jag har en välutvecklad hörsel och ett välutvecklat sinne. Visst jag har alltid trott på det här men samtidigt så har jag inte kunnat sluta att känna att det är någonting mer än så. Så enkelt kunde det helt enkelt inte vara, åtminstone enligt vad jag kände på mig. Så nu känns det som om jag känner mig själv lite bättre än innan.

Vet ni vad jag ska göra i april?    Jag ska på en trumresa nere i skåne. Har aldrig gjort en trumresa men ack så nyfiken och villig jag är att vilja lära mig hur det är. Jag ser verkligen fram emot den och hoppas på att jag kommer att möta många nya bekantskaper.

Idag har jag funderat väldigt mycket. Nu är vi helt plötsligt inne i 2011 och inte känns det varken bättre eller sämre, snarare tvärtom, ingenting. Allting känns precis som vanligt och faktiskt lite tråkigt. Fast vad hade jag väntat mig? en rejäl omvändning? fred i världen? gudarnas intåg i vår vardag? Jani vad jag har väntat mig vet jag faktiskt inte. Jag försöker att inte ha några större förhoppningar inför det kommande året eftersom jag vet att för stora förhoppningar kan leda till att man bara blir besviken. Den enda förhoppningen jag verkligen har är att utvecklas mer andligt och ha fortsatt kontakt med guden och gudinnan.

Just nu så har jag så sjukt mycket o tänka på så lilla jag har köpt mig en kalender, eller inte bara en utan två, en som jag ska ha med mig i väskan hela tiden och en som jag ska ha hemma och fylla i med lite mer personliga anteckningar och funderingar. Blir väl förmodligen nästan som en dagbok men det ska det inte bli, utan jag ska bara skriva ner olika datum för ritualer och så vidare.

i förgår så pratade jag med min bror. Vilken givande samtal och vilken givande ung man han verkligen är. Undrar varför tjejerna aldrig ser det. Hmm     .... men men jag ska inte lägga mig i, men jag tycker bara det är så synd att han inte har någon att vända sig till och tycka om. Ja förutom hans vänner då.

Ägnade en stor del av kvällen i förgår av att planera en ritual som ska genomföras innan jag renar brollans lägenhet, dels en potion men också en charmbag med några skyddande örter. Jag ska dessutom sy en tarotkortspåse till min själssyster, som jag tycker så mycket om.   

Nej nu så ska jag ladda mobilen o sen glo supernatural.

Blessed be!