Ja jag vet att jag kanske inte har någon anledning till det enligt andra, men jag tycker själv att jag ska känna mig dum. Varför? Jo för att jag tränade hårt idag trots att jag i själva verket visste att jag inte skulle orka. Men men jag lär väl få äta upp skiten i morgon skulle ja tro.. ush o tvi o fan ta mig. 

Först och främst så vill jag bara säga att jag är väldigt ledsen att jag inte har skrivit på ett par dagar nu. Jag har varken haft energin eller orken till o göra det. Kanske låter taskigt men jag har haft fullt upp med att ta hand om mig själv. Har sammanlagt gått ner över 6 kilo sen jag startade, vilket känns totalt underbart. Känner mig redan lättare :)

Men samtidigt som jag har jobbat med å bli av med många överviktiga kilon så har

 jag också märkt av att jag har lättare att kommunicera med det gudomliga. Detta tror jag beror att jag inte längre ha varken socker eller en himla massa tungmetaller i kroppen längre. Jag tex börjat att se min egna aura. Den är kungsblå. När jag kollade upp vad det betyder så fick jag svaret att jag är ganska så lugn och har en bra kommunikation med det gudomliga.

 Den här beskrivningen stämmer också ganska så bra in på mig, tycker jag :) Det enda som inte riktigt stämmer är att jag enligt bilden ska kunna relatera till andra och hur de känner. Jag kan göra det men jag tycker det är så sjukt svårt ibland. Speciellt när jag själv är deppig och inte vet vad jag själv känner.     

Ber om ursäkt att jag är väldigt självcentrerad just nu men jag känner att jag verkligen måste ta hand om mig själv just nu. Xtravaganzan är som en slags detoz kur för min del :) 

Tycker mig känna en anings förändring i kroppen.. visst ja e stel o så men det är efter träningen igår kväll... känner mig faktiskt lite trött o så men inte så farligt. Få hoppas på att det bli bättre med tiden. För er som inte vet så går jag ett programm som heter Xtravaganza för att jag behöver kämpa lite med min övervikt. Det innebär att jag får mental träning, mental näring (f¨å njuta av någonting som är roligt) och få leva på 3 soppor om dagen nu i ca 2 ½ månaders tid. Tufft? Ja det kan man ju lugnt säga, men ack så glad jag kommer att bli när jag nå det mål jag har vilket är 79 kilo tills den 1 augusti. Ett glädjande besked är att jag redan har gått ner ca 3 kilo sen förra veckan o det känns underbart måste ja säga. 

Nu har jag tagit ett första steg emot ett friskare liv. Hehe.. nu är det slut med socker och annat sånt där onyttigt, NU VILL INTE JA LÄNGRE  .. Hahaha ja känner mig som värsta barnrumpan, men det är verkligen sant... det känns som om jag vill skrika ut till hela världen att nu får det banne mig vara slut med allt socker, kakor och skit som cirkulera runt i matbutikerna. 

Ni som vill följa min framgång (eller motgång  ) kan göra det via bloggen Mitt nya liv 

  Nu har jag äntligen fått min alldeles egna lilla magiska hörna där jag kan ha mina böcker och mina ritualer. Känns hur bra som helst måste jag säga. Dock fortfarande lite väl mycket saker i rummet men när det väl blir färdigt så kommer att bli ett kontor- ritual rum där jag kan stänga in mig när jag ska ha mina ritualer. Förut var jag liksom tvungen att vara i sovrummet och trängas med sängen. På grund av detta så har inte altaret blivit så laddat än eftersom jag nästan aldrig kunde ha mina ritualer där eftersom jag alltid var tvungen att hoppa över sängen så fort jag skulle dra upp en cirkel. Nu har jag åtminstone lite mer plats o röra mig på och dessutom alla mina häxsaker inom räckhåll när jag väl har mina ritualer. 

Förresten nu under morgondagen så börja jag på Xtravaganza. Jag ska helt enkelt bli ett mycket nyttigare, lättare och framför allt gladare jag. Vet dock inte hur det kommer att gå eftersom jag ska bli av med mitt sockerberoende på köpet, men men... som sagt jag litar på att gudarna kan hjälpa mig på rätt väg... ÖNSKA MIG ETT STOOOORT LYCKA TILL FÖR DET LÄR JAG BEHÖVA!!! återkommer med mer info i morgon kväll :)

Jag inte har skrivit någonting på ett par dagar nu. Har inte mått bra på grund av att jag inte har nåt sommarjobb och därmed ingen inkomst, så nu vet jag inte alls vad som kommer att hända med mig.. men men jag litar på min tro och min guide och hoppas att de leder mig i rätt riktning, för nu har jag verkligen ingen som helst aning om vad som komma skall. 

När jag gick in på Jordens röst och läste hennes inlägg Min väg till wicca så vatt jag så himla inspirerad att skriva om min egna väg mot wicca. Efter mycket om och men så har jag kommit underfund med hur jag ska skriva utan att det blir allt för tråkigt för er läsare att läsa. 

Barnåren:

Jag har så länge jag kan minnas alltid haft en nära relation med naturen och framför allt med det andliga, men inte haft ett ord på fram tills för ungefär 11 år sedan då en kompis till mig sa åt ig att jag förmodligen var wicca utan att veta om det.

Minns så väl hur jag som liten hade låtsaskompisar som jag snackade med både i tid och otid. Nu så här i efterhand så kan jag säga att det förmodligen var mina andliga guider som jag talade med utan att veta om det. Kommer så väl ihåg den kvällen jag sa adjö tilll dem och påpekade att jag faktiskt var stor nu och inte kunde tala med dem något mer. Vet att jag faktiskt grät för att jag trodde att jag aldrig skulle få chansen att tala med de och umgås med dem så som jag hade gjort tidigare. 

Förutom en nära relationen med det andliga och andra sidan har jag också alltid haft en bra relation till djur och kunnat instinktivt känna på mig hur de känner och tänker om saker och ting, men det är inte förens nu det senaste året som jag verkligen har öppnat upp mig för det. 

Kommer också ihåg hur jag under vissa kvällar kunde sitta ute i mörkret och sjunga för mig själv, hittade alltid på egna texter, tills min föräldrar sa åt mig att komma in. Jag trivdes alltid bäst ute fram tills dess att datorn började komma in i mitt liv. Då var helt plötsligt datorn viktigare än vad naturen och de väsen som jag hade snackat med innan var. Datorn tog liksom över mitt liv. 

Tonåren:

Oj Oj Oj säger jag bara, sicken vilsen själ jag var under tonåren. Under ett tag så trodde jag helhjärtat på att jag var kristen och var tvungen att går i kyrkan i hela mitt liv för att bikta för de synder som jag hade gjort under barnåren. Men efter ett tag så insåg jag faktiskt att det kändes så fel att behöva be om ursäkt för någonting som hade fallit så naturligt för en som liten och som var en del av en. Jag slutade helt enkelt att kalla mig för kristen och blev lite mer eller mindre något liknande en ateist. Jag vistte att det fanns någonting större där ute som vi människor inte hade kläm på men vad det var det hade jag absolut ingen aning om. Under många år så kom jag alltid med förklaringen att jag trodde på någonting där ute men vad det var det hade jag ingen som helst aning om. 

Vuxenåren:

Nu har jag allt mer gått tillbaka till den syn på tillvaron jag hade under barnåren. Jag är mer öppen för andra verkligheter/dimensioner och har dagligen en kommunikation med min andliga guide som har varit med mig sen jag var liten. Hon säger hela tiden att hon aldrig lämnade mig utan har alltid varit där och stöttat mig och knuffat mig i rätt riktning när jag har behövt det.

Nu under mina vuxna år så är jag medveten om att det finns en andra sida (jag har sett den och varit där andligen), att det finns fler väsen än vi här på jorden och att verkligheten inte alltid ser ut så som vi vill att den ska se ut. Människan och djuren är inte dem enda väserna som finns här på jorden, det finns så mycket mer än så. Senast igår så såg jag hur eldnymferna dansade i elden och hade roligt. 

Häxkonsterna är allt mer en del av mitt liv, en del av min vardag. Det går inte en dag utan att jag spanar på himlen efter tecken på vad som komma skall (aeromancy), kommunicera med min guide angående de mest triviala saker, kommunicera med mina djur och läser en och en annan text om myter, häxkonster eller örter. Jag har till och med ett växthus på ballkongen dit jag styr mina steg varje dag för att se att de små liven har det bra. Så häxkonsterna har blivit en så stor del av mitt liv så jag kommer aldrig att kunna sluta med dem igen. Förresten så vet min familj om att jag är häxa och även fast en del av dem kanske har lite svårt att jobba med det så vet dem att det inte är någonting som bara går över sådär, eftersom vi har shamaner/häxor i släkten. 

Under dagen fick jag en fråga som jag tror att nästan alla ställer sig lite då och då. Jag fick den från Miiin och eftersom jag vet att många av mina läsare just ställer sig den frågan så tänkte jag att jag skulle svara på den så här.. Hoppas det inte gjorde dig någonting, Mickis (får ja kalla dig för det??) att jag la upp den här??

Hur gör man om man tror att man har hittat ett av sia kraftdjur då? Hur lär jag känna det bättre? Tycker sånt här är så spännande, men jag kan verkligen ingenting om det! :) 

 Först och främst så vill jag säga, att du kan mer än vad du tror. Som svar på din fråga så är det bästa sättet att lära känna ditt kraft djur att faktiskt umgås med det så gott det går. Om du tex har ett får som kommer till dig hela tiden i dina drömmar eller genoma visioner och meditationer så kan du, om du har en gård i närheten eller tillgång till en 4 h gård, gå till denna och spendera så mycket tid som möjligt tillsammans med detta djur. Om det är mer av den exotiska sorten eller en en mindre vanlig art så är det bästa sättet att faktiskt betrakta dem på en djurpark och på så sätt försöka få en mer psykisk kontakt med dem. Vi kan ta mig som exempel. Jag fick för ett par dagar sen reda på att jag har häst som ett av mina kraftdjur (man kan ha upp emot 7-9 stycken beroende på vilken tradition man vänder sig till) och det passar mig alldeles utmärkt eftersom jag har en 4 h gård inte långt ifrån där jag bor. Där bor ett antal hästar vilket i sin tur bidra till att jag har en stor möjlighet att lära känna detta djur mer på djupet. Om man däremot inte har tillgång till en gård, en djurpark eller om ens kraftdjur ett utdött djur så är det bästa sättet att lära känna dem, genom meditation eller trummresor. Det senare utför jag väldigt ofta och kan starkt rekommendera det eftersom det är ett väldigt bra sätt att ta reda på hur just ditt kraftdjur fungera och vad det vill hjälpa dig med. Det är ett super bra sätt att kommunicera med djuren och samtidigt få små medelanden eller ledtrådar på saker som man fundera på i verkligheten. Tro mig dem vet mer om dig än du kanske själv gör! Samtidigt som du lär känna ditt djur så lär du också känna en del av dig själv!