Vill börja med o skriva att allting som händer i detta inlägget hände i min meditation och är därmed förmodligen symboliskt. Kommer att skriva i jag format eftersom det är utifrån mig allting händer.

Jag befinner mig på en kyrkogård. Vet mycket väl vilken kyrkogård det är, det är dörby kyrkas kyrkogård, där jag döptes en dag för många många år sedan. Försiktigt tar jag mig fram längs den grusväg som finns där medan jag betrakta allting runt omkring mig. Det är så lugnt. Det enda som hörs är vinden som susar i träden. Solen skiner och himlen är alldeles klarblå med några få molntussar flygande över himlavalvet. Inte en människa i närheten. Lugnet infinner sig och bestämmer sig för att stanna. Sakta och med ett leende på läpparna går jag fram och sätter mig på stenmuren precis bredvid kyrkan. Där sitter jag en stund, njuter av solen emot min kind och utsikten. Plötsligt så inser jag att jag inte är ensam. Någon står precis bakom mig. Jag vänder mig om och ser till min förvåning hur en man, i min ålder, går emot mig. Hans ruffsiga rödbruna/jordbruna hår blåser i brisen medan hans mörkbruna ögon möter mina. I dem kan jag inte se mer än en oändlig kunskap, mord och rättvisa. Försöker att läsa av honom men han bara ler åt mig, så inbjudande men också så avvisande. Han sätter sig ner bredvid mig. Jag kan riktigt känna hur värmen riktigt strålar utifrån hans vältränade och gyllenbruna kropp. Då inser jag att det är ingen mindre än min gud, shamash, som har bestämt sig för att visa sig för mig. Han nickar som ett tecken på att jag har rätt. Mina läppar kändes torra och oformliga men trots det så kunde jag fråga honom vart Aya var.

- Oroa dig inte. Hon är med dig. Men jag ville bara visa mig och hälsa... sa han med en röst som inte var av denna jord. Jag har aldrig hört en sådan djup men ändå behaglig röst innan.

Plötsligt så för han handen utöver åkrarna bakom kyrkan och miljön ändras drastiskt. Plötsligt så befinner jag mig i ett dammigt ökenlandskap. Vinden viner runt mina öron och jag får för en sekund hålla för händerna för att inte få ont i öronen. Det är väldigt varmt och svettdroppar börjar formas på min panna. Plötsligt så känner jag doften av myrten och frankinsense. Jag bestämmer mig för att följa den och ankommer till någonting som ser ut som ett stort tempel En massa barn springer och stojar framför portarna. Sakta går jag emot de enorma dörrarna, njuter av doften för en sekund och gläntar sen på dörren. Innanför står några människor. De sjunger och dansar och de ser ut som om de befinner sig i trans. Röken från rökelsen är riktigt tjock jag har lite svårt att se. Shamash dyker upp bredvid mig. Hans  cape nuddar min arm och det slår mig hur mjuk den är.. Men lika snabbt som vi var där så var vi tillbaka på kyrkogården. Jag betraktade honom för en stund. Hade så många frågor som rumlade runt i mitt huvud men lyckades inte få fram någonting. han betraktade mig från sidan och log.

- I sinom tid. Nu har du annat o tänka på. Dags att återgå till din tid och värld. Men kom ihåg en sak, vi är alltid med dig!