För några dagar sen så var jag, som de flesta av er redan vet, på en föreläsning angående att glänta på dörren emot det omedvetna. Direkt när jag läste om föreläsningen så visste jag att jag bara skulle gå på den föreläsningen, det var som om guiden min visade mig ”den här ska du gå på!”. Så glad i hågen och något trött så gick jag en promenad dit. Hade inga högre förväntningar eftersom jag inte ville bli besviken, men ack så fel jag hade. Kommer att skriva mer om mina tankar nu efter föreläsningen lite senare. först och främst tänkte jag sammanfatta lite vad det var han pratade om under föreläsningen, för att jag tycker ni ska ta del av det.

De fördolda:

Mycket av det vi är ligger fördolt men kan komma upp till ytan under livets gång. Saker som man inte trodde man kunde kan helt enkelt ligga som en dold kunskap i det undermedvetna. Man kan kanske inte allting men man kan mycket mer än vad man tro. Man ska aldrig tvivla på någonting som känns rätt eftersom det förmodligen är rätt för just dig.

Nästan all kommunikation som förekommer mellan ande världen och människan är genom telepati. De kommunicera med oss genom att antingen lägga in tankar i våra huvuden, sända en hel mening eller genom symboler. De kan vara så att de kommunicera med människor genom tex symboler på himlen, i form av moln i speciella former eller genom att man se symboler formas i diverse material. Gör dem det så ska man veta att man aldrig är ensam. Alla har vi en guide som hjälper oss genom diverse situationer. Den universella kraften (i mitt fall guden och gudinnan) är alltid där och ser till att man får det man behöver och få den hjälp som man behöver. Så är känner man sig ensam så är man egentligen aldrig det.

Det finns flera världar, eller om man vill kalla det för dimensioner så kan man göra det med. Låtsaskompisarna som man hade som liten härstammar från den andra sidan. Detta medför att man som barn förmodligen var mer mediala än vad man är idag.

Omvärlden:

   Precis som jag skrev innan så finns det flera världar runt omkring oss. Och alla dessa varelser som finns i dessa världar har alla en kontakt eller en frekvens vilket avgör om man ska få kontakt med dem eller inte. Det fungera ungefär som en radio, är man inte inställd på rätt frekvens ja då blir det störningar, man kanske hör eller ser någonting men mestadels så är det bara brus.

Andarna ser inte som vi gör, med alla dessa färger, kontraster m.m., nej de ser bara den etherkropp som alla är försedda med. Etherkroppen är sin tur connectad med allting runt omkring en vilket innebär att man oavsett vart man kommer ifrån eller befinner sig alltid är uppkopplad emot ett nätverk.

De är vi människor som skapar verkligheten och himlen, inte någon annan.

Tanken:

Är man inte färdig med det som det är mening att man ska göra, eller om man inte kommer över ett hinder så kommer man att möta det hindret till dess att man faktiskt har tagit sig över det. Här har man en stor användning av sin tanke eftersom det är den som skapar allting. Tanken är den skapande kraften.

   Man kan ibland tänka si och så om olika människor men det ska man inte göra eftersom vi alla är lika mycket värda. Anser man att en människa är fel så måste man också se till situationen. Vad är det i den här situationen som gör att jag tycker att den här människan är si eller så? Ingen människa är i grund och botten fel, det är bara det att man måste helt enkelt ändra situationen och kanske ändra på sig själv. Här kan egot kämpa emot men då gäller det inte att ge sig eftersom alla människor är lika mycket värda och allting faktiskt går att förändra.

För att kunna hjälpa andra och komma vidare så måste man ner i botten och rannsaka sig själv. Om man själv inte har befunnit sig där nere så kan man inte veta hur det är och kan därmed inte hjälpa lika mycket som man kanske hade velat.

Mina egna tankar runt omkring detta:

Jag måste börja med att jag valde att skriva detta ett par dagar efteråt eftersom jag ville ge det lite tid att sjunka in. Inte för att det var någonting dåligt, snarare tvärtom, det var det bästa ja har varit med om på väldigt länge. De var snarare det att jag faktiskt ville fundera lite på hur jag själv ser på saker och ting. Precis allting som han gick igenom är helt självklart för mig. Jag har ända sen jag var liten trott på den andra sidan, trott på att allting runt omkring oss är ett enda stort nätverk och att det faktiskt finns andra världar. Men det logiska tänkandet har gjort så att man har glömt bort en stor del av det som faktiskt finns runt omkring oss.

Vetenskapen säger att barn har låtsaskompisar som inte finns i verkligheten, att dem bara är någonting som ensamma barn hittar på bara för att dem ska ha någon att leka med. Men det är ju inte så för att, som Mia sa idag, så är barn mer mediala än vad vi vuxna är för att dem precis har kommit från den andra sidan. De kan se andar och umgås gärna med dem men sen när dem blir äldre så tar det logiska tänkandet över och de stänger av sig själva. Jag är ett levande exempel på det.  Hehe.

För mig så har kontakten med naturen och allra helst träden varit mycket viktigt och har allra helst blivit det nu under den senaste tiden. Det är ungefär som om de har öppnat upp sin värld för mig och det uppskattar jag verkligen. Att få det bekräftat att det faktiskt går att ha kontakt med träden och att det är den så kallade etherkroppen som man känner kändes underbart för mig. Nu vet jag att jag faktiskt inte är ensam om mina upplevelser och att det faktiskt finns.